Den döda vinkeln
Jo, nog är man det alltid. I blått regnställ, cyklandes på sin monark lastad med post i konstant regn och massor av vind. Eller hur Malin?
Det var hela förra veckan. I dag var det mycker bättre väder, även om man fick lite rosiga kinder under turen. Det blev en bra dag trots allt.
Var lite frustrerad över mina tankar idag. Pysslade ihop flera osannolika händelseförlopp som jag helt ärligt kan säga bara förgör mig mer än de helar. Men efter halva turen behövde jag inte oroa mig mer över dessa fåniga tankar. För då fick jag nya bekymmer...
... jag blev förvånad. Jag har varit nära flera gånger förr, jag har till och med varit och nosat på endel brevlådor. Men aldrig med den kraft som idag kört på en brevlåda. En liten plåtlåda fick sig idag en ny design. Jag var ganska snabbt därifrån men när jag kom tillbaka till posten blev det att skriva en förlåt-lapp. "Om du undrar varför din brevlåda bytt form så beror det på att jag tyvärr råkade köra in i den...bla bla."
Nu blir det fotbollsgala.
/a.
Simply the best
Amanda Olivia Adrian
Romeo återvänder ensam
Men någon som är av rent guld är Oliver Donatello. I torsdags var han och Lina här hemma på Lindbergsv. och kände på julen. Pepparkakor och lussekatter. Olivers allra första pepparkakor och lussekatter! Underbar eftermiddag/kväll.
/a.
Falling stars
Jag förstår inte! Jag förstår inte! Jag förstår inte!
Gott om tålamod har jag sällan, men nu när jag vill ha det som minst tycks jag ha det som mest...
I torsdags kom inte bara snö, utan även många tårar. Var hemma hos Malin och såg film. Alltid underbart. Och så underbart skönt att få gråta ohämmat. Senare på kvällen blev det att skrika ohämmat istället, tillsammans med min trogna vapendragare Linnéa. Det blev en efterlängtat skräckfilm!
Igår blev det en trevlig fika hemma hos kära C. Kaffe, kaffe och mycket snack om vår kommande flykt. Roligt och spännande med lika ambitioner.
Åff har inga matcher kvar att spela denna säsong. Ej heller FFK, som hamnade på en andraplats i norska Tippeligan. Men ett annat lag vann idag, aik. Två mål av nr9, kul kul.
Fick lite överraskat se ett intressant inslag om just FFK på svtSporten för en kort stund sen. Ett repotage om Dagfinn Enerly, fd landslagsman och lagkapten i FFK. Säsongens sista match 2005 blev också hans livs sista då han olyckligt bröt nacken under matchen. Väldigt intressant som sagt, att få se vad som hände eftersom man fick höra endel om honom när vi bodde där. Också var det väldigt kul att få komma tillbaka till Stadion och få en glimt av det vi uppskattade där...
På väg hem från kyrkogården tidigare ikväll, tillsammans med mor, bror och Affe fick vi se ett storslaget stjärnfall. Jag hoppas min önskan slår in, men det lär jag väl aldrig få reda på? Ialla fall var detta stjärnfall superhäftigt och magiskt, inte som få tidigare tillfällen. Nästan lika coolt som det var när Olivia och jag besökte kyrkogården sent igår kväll, makalöst! Vackert och respektfullt.
Nu väntar Jokern och i veckan Posten.
/a.
In a little while
Kära Lina. Underbara, älskade Oliver! Goda Alfons och fantastiska Malin. Tack för en bra dag!
För övrigt så kan livet vara bra hårt ibland. Att bli lämnad är inget man gärna vill. Det kan svida, något oerhört. Igår fick vi beskedet att Alfons har en tumör och med tanke på dess framfart lär den med tiden bara växa och bli allt större. Är hans dagar räknade? Ska min trotjänare verkligen lämna mig och oss? Om det inte sved innan så svider det nu. Och säkert lär det svida mer framöver...
..för jag har en obehaglig känsla över att en vän kommer flytta långt härifrån. Dock finner jag all förståelse i världen, men det känns lika tråkigt- egocentrisk som man gärna kan bli i dessa situationer. Men jag hoppas att vi båda kan försvinna till platser där vi finner vad vi behöver.
Igår var jag hemma hos Alex igen. Min tur att välja film och det blev tillslut ett klart godkänt betyg. Plus i kanten för de rätta skådespelarna. DeNiro och Pacino.
Har funnit ett coolt band och en grym låt som passar mig utmärkt dagar som dessa- sweet.
••••••••••••• ••••••• •••••
I'm having trouble breathing
You're sitting on my chest
I sure could use the rest
Leave me
/a.
Darling darling
Jag haft en supertrevlig träff med härliga Christoffer. Det finns inte så mycket att säga mer än att det var verkligen på tiden. Och det märktes för det blev en lång lunch på Sandelius tidigare idag. När sen tennisen kallade på C var det hög tid för mig att bege mig hem för att fixa och styra för vår tillsammans med Liljessons bjudning. Martin och Marie tillsammans med den fem veckor gamla trollungen Arvid var inbjudna. En lyckad dag samt en trevlig kväll!
Imorgon ser det faktiskt ut som det blir läge för en efterlängtad utgång.
För övrigt så låg jag länge igår sömnlös. Kunde inte släppa tanken på vad som skulle bli sagt idag. Jag är fortfarande ovetande.
/a.
Fascination
Det finns så mycket som fascinerar mig i skrivande stund...
Hur en sak kan leda till den andra. Hur något kan få eller ta en otrolig vändning. Hur vissa känslor känns helt omöjliga att greppa. Att gränsen mellan skratt och gråt är så fin. Att ibland finns det inga ord och ibland strömmar dom bara ut. Att det kan vara så skönt att få prata med någon nära även om det känns som det värsta någonsin. Jag är också fascinerad över hur ord kan såra men även läka. Och hur bristen på ord kan svida.
Men mest fascinerad är jag nog ändå på hur tiden kan göra något så gott för en människa.
Linnéa och Asien. Fika med Malin och dotter. Alfons.
Fotboll. Promenad och youtube med Alex. Olivia.
Det var igår.
Idag är det Pappa!
Ett stort musikhjärta till min bästa Linnéa, Lina, Olivia, Malin, Klara!
och såklart till den bästa av mödrar; min mamma; BrittMarie!
Fascination, it's just the way I feel ;-)
/a!
Notion
Under sena kvällen lät jag Kings of Leon vila efter ett par veckor och kära Kjellvander fick ta vid. Hittade en fin version av not forever mellan mina deathmetal sökningar.
Pratade med en god vän igår. Utan att han själv vet om det sa han något när vi diskuterade lycka som fick mig att inse.
/a!
Hand on your heart
In the sun
Hur som helst, på torsdag lämnar vi grubbel och trubbel för underbara dagar och nätter i härlig, efterlängtad grekisk atmosfär nära kristallklara vatten. It will be wonderful. It will be perfect.
Sola och bada. Läsa och fundera. Samla krafter och mod. Sakna och längta. Leva i nuet och njuta. Bara vara och må gott.
Jag älskar impulsivitet. Jag är glad att Linnéa och jag gör det här, helt spontant. Det gör hela upplevelsen lite extra speciell.
Run, run over the hills
Can feel the bouncing balls around me
Kill a flower in someone's garden
But I don't care, I am free
thosedancingdays
Vi ses!
/a.
There and back again
Idag var det min första lediga dag, av hur många låter vi vara osagt. Det var en vanlig, bra dag fast med ett spännande inslag som fick mig och lillebror att smyga och skratta.
Lillebror och jag on a mission. Tillsammans tog vi på oss våra grå hoodtröjor, givetvis luva på och cyklade sedan mot vårt mål, vår mission för kvällen. Ett spännande kvällsäventyr, minst sagt.
Vårt uppdrag var att ta en cykel. Inte vilken cykel som helst, utan vi skulle ta tillbaka min cykel som för ett par veckor sedan blev tagen. Lite av en slump lyckades jag finna min norgecykel, en vanlig dag på jobbet.
En av många dagar som brevbärare, jag kommer till gatan, uppfarten till huset där min cykel stod parkerad mot staketet. Tyckte mig känna igen cykeln men drog aldrig kopplingen till att det faktiskt kunde vara min än mindre att jag faktiskt kunde lyfta på all grönska som hängde över halva cykeln.
Dagen därpå, cykeln stod kvar på samma uppfart och jag tog tag i uppgiften att kika lite närmare på den. Så klart, visst var det min cykel. Jag kunde identifiera den på tre punkter. Blev dock lite fundersam över färgen, var den verkligen svart?
Hur som helst, vi gjorde det enda rätta och tog tillbaka cykeln. En cykel som idag är mycket snyggare då någon varit så företagsam och målat den i ny färg. Tack för det!
Och tack Adrian. Det var väldigt kul!
••a.
Homebird
Dagarna förlorar sina namn
Och jag undviker speglar
Min sans är ute och seglar
Har varken sjökort eller karta
Jag minns när livet var oändligt
Alla drömmar som ständigt fick vingar
Det är samma drömmar som nu tvingar mig
Att söka en förklaring
Men jag har tappat alla nycklar
Mina planer bara cyklar runt i natten
Mina tankar trampar vatten
Snart skjuter ljuset ner min stjärnhimmel
Släpp inte taget om min hand
När jag sjunker ner i lös, lös sand
Kom och skjut ett kärleksskott från höften
... peter lemarc
Just idag är jag tom på egna ord.
/a.
Dancing in the moonlight
Jag lyssnar på The Quiz. Ligger i sängen och funderar. Är väldigt trött efter en väldigt blöt arbetsdag och en väldigt trevlig helg. Jag vill sova, somna till musik som fungerar som terapi. Mina tankar, fina som osäkra ska få strömma...
Jag sov gott i närmare två timmar. Det var skönt, en känsla så mycket bättre än den igår kväll. Jag brukar tycka om söndagar, det gör jag visserligen fortfarande men nu med en viss tvekan. Dock ska jag inte kasta någon skugga över söndagen den 3 augusti. Efter fredag, lördag med isbar, nya möten, andra språk, god mat, pride!parad, fika, spanskt barnhem med mycket mera trevlilgt blev det att packa en omtyckt väska för att sedan betala 40 kronor för att åka in till stan och kusinträff över en kaffe. I sökandet efter varandra blev det en krock, mellan just mig och kusinen ironiskt nog. Vi gick till kaffekoppen, drack kaffe, pratade, och lyssnade lite besvärat på mannen som gärna la sig i våra samtal och berättade om bra gayklubbar han besökt i Barcelona och varför han inte höll med mig om att Kroatien är ett trevligt resmål.
Dancin' in the moonlight
Everybody's feeling warm and bright
It is such a fine and natural sight
Everybody's dancin' in the moonlight
Nu längtar jag till kommande helg. Norgereunion! Fantastiskt roligt!
!a.
Behind the clouds
/a.
Let's go fly a kite
I fredags fick vi se och krama om en solbrun pappa just hemkommen från Afghanistan. Efter 26 timmar på resande fot såg han ändå oförskämt bra och pigg ut. Mycket var säkert tack vare ett besök hos en afghansk frisör dagarna innan. Han har varit iväg ett bra tag nu och eftersom jag var borta när han åkte har det gått månader sedan pappa och jag sist sågs. Vi har alla längtat efter honom och han efter oss, ändå, lustigt nog tog det inte många timmar innan känslan över att han har alltid varit hos oss infann sig. Men med alla våra frågor och hans berättelser är man tillbaka ganska snabbt med tanken på att han verkligen varit iväg den här tiden. Alla fotografier gör också att man med mer förståelse kan sätta sig in i hans vardag och alla händelser. Spännande och fantastiskt.
Vi åt och drack gott på vår altan denna varma härliga sommarkväll. Vi firade att pappa var hemma, om än bara för ett par dagar.
FS 15 står uppställda på Camp Northern Lights vid överlämningsceremonin.
Foto: Maria Dupont
En söt liten försäljare i MeS. PostJörgen som bagare.
När jag har mer ork ska jag försöka lägg upp lite mer bilder för de som är nyfikna.
/a.
Whistle-stop
♣♣
If I had eyes in the back of my head
I would have told you that
You looked good
As I walked away
♣
/a.
Tears dry on their own
Nu har jag nästan jobbat min första vecka på Posten, ett x antal veckor kvarstår men det ska inte vara några problem. Men innan jag började på Posten hade jag tre välbehövliga semesterveckor att njuta av!!
Det kändes sådär morgonen då jag reste från Fr.stad och Linnéa för att komma hem igen. Men när jag satt på tåget läste jag norska VG och horoskopet kändes det direkt lite bättre och lättare. Linnéa och jag hade lite av en horskop-och stjärnteckenperiod i slutet vilket gjorde att jag ganska direkt letade upp mitt horoskop när jag hade lagt händerna på tidningen, så här stod det;
STEINBUKKEN
Det er tid for å prioritere personlige relasjoner mer enn materielle og økonomiske forhold. Betydningen av å styrke dine kontakter kan ikke verdsette høyt nok. Det gjelder å stille deg åpen for andres utspill og ideer. Dagens motto: Det er et godt bytte som er til felles nytte.
Med tanke på att jag dagarna innan stod i valet och kvalet om jag skulle tacka ja till ett bra jobberbjudande eller åka hem till familj och vänner var det lite roligt att läsa det som stod. Jag ångrar absolut inte att jag åkte hem även om jag såklart kan sakna livet i Norge. Men som sagt, det var en bra första vecka i Sverige, och två bra veckor efter det och nu kommer det komma mer bra veckor framöver.
Vi hörs!
/a.
The end's not near
... It's here!
Om en och en halv timme går mitt tåg. Tåget som kommer ta mig härifrån. Jag har packat och känner att det mesta som ska med tillbaka är med. Jag har en förbaskat tung resa framför mig. Både fysiskt och psykiskt. Avsked är aldrig roligt. Det spelar ingen roll om det handlar om att säga hejdå till vänner och familj, stad eller lägenhet. I det här fallet tar jag inte bara adjö av en lägenhet och en trevlig stad. Jag sätter punkt för ett stort kapitel i mitt liv.
Men i skrivande stund känns det okej. Faktiskt, men det är bara för att jag inte förstått vad det är jag gör. Vad det kommer att innebära.
Det är som det är. Livet leker, där ett kapitel slutar startar ett nytt. Jag är glad över den här tiden. Det är varit upp och ned, framgångar och motgångar. Glädje men även en del tunga stunder. Nyfikenhet och lärdomar. Bakslag och framsteg. Det har varit som det ska vara. Det har varit bra!
Min sista dag blev som önskad. Söndagen spenderades i parken med grannarna. Vi spelade jaix! Efter parken gick vi hem för käk och packning. Kvällen avslutades hemma oss killarna.
Tack till er alla som läst, som följt min resa här i grannlandet. Jag hoppas att bloggen uppfyllt sitt syfte, hålla er uppdaterade på vad som hänt här under den här tiden, vad vi haft för oss och hur saker och ting gått till. I med och motgångar.
Jag säger som i låten; I'd rather be working for a paycheck than be waiting to win the lottery.
/a.
This years love
Min sista lördag i Fredrikstad var helt fantastisk. Dagen spenderades på Hvaler, ute i skärgården. Väldigt härligt med sol och saltvatten!
När vi kom hem, efter mycket om och men ( efter att ha totalt missberäknat vad vår trip till havs skulle kosta hade jag varken penar till färjan eller bussen hem. men det löste sig utan några större problem ) duschade vi och fixade oss i ordning för en sista utekväll. Tillsammans med våra nyvunna vänner. Vi mötte upp dom vid Mets och spenderade större delen av kvällen där. Jag har nog aldrig skrattat eller haft så roligt som då. Kvällen var bara ung när jag började känna av allt skratt i mina käkar. Efter Mets gick vi hem till dom ett tag för att sedan ge oss ut på nya äventyr. Det var en stor kväll och dom var tyvärr ganska hårda med rätt åldersgräns men vi grät inte för det utan gick vidare. Vi hamnade på en bar där vi hade fortsatt trevligt trots att det var lite svårt att höra varandra. Vi avslutade kvällen där vi började den, på mets, för att sedan dra oss hemmåt. Jag (och även Linnéa) hade den bästa kvällen på länge! Så roligt som vi hade, så mycket som vi skrattade.
Klockan var tidigt när vi kom hem och vi kunde sova gott efter att haft en otroligt bra dag och natt här i Fredrikstad. Idag väntar en underbar söndag i parken tillsammans med grabbarna, men innan en härlig promenad och sedan en underbar frukost.
/a.
Friday I'm in love
Det känns konstigt. Lustigt. Inte alls verkligt; idag jobbade jag min sista dag på Sportmann. Min sista arbetsdag Fredrikstad och Norge över huvudtaget. För den här gången ialla fall.
Den här veckan har gått snabbare än blixten. Helt otroligt att timmar, dagar kan vara som över bara på ett knäpp. Sån tur är har vi trots det ändå hunnit med en hel del dessa eftermiddagar.
Bortsett från endel måsten som vi tagit itu med har vi umgåtts med våra ny grannar här i huset bredvid. Den ena av dessa fem killar brukar åka samma färja som oss till och från jobbet. I onsdags, en härligt solig kväll träffades vi fyra stycken i parken som ligger här i närheten. Vi satt länge och pratade och hade det riktigt trevligt. Det blev en hel del prat om lustiga människor, inneboende och hyresvärdar (dvs den största skojjaren av alla; Reza). När solen för längesedan gått ned bakom trädkronorna valde vi att lämna parken för att sova oss pigga till kommande arbetsdag men innan tog vi en rundvandring i deras lägenhet och fick med oss deras dammsugare på lån. Nu har vi det lite extra rent i alla hörn.
I tisdags var vi hos JanOle och manpower för besök. Jag skulle fixa lite småsaker och fick för ett kort litet tag ett stort dilemma. Han erbjöd oss jobb. Underbart för Linnéa. Glomma Papp i fyra veckor. Jag blev tvugen att tacka nej då han i det läget förklarade att jobbet var under en period med slut i juli. Det var i och för sig det bästa som kunde hända i det läget, att jag slapp undan ett svårt val.
Onsdagen gick relativt fort fram trots att allt var ett enda stort kaos i mitt huvud. Ångest för allt och inget. Jag vet vad jag vill, har velat men ändå så har jag absolut ingen aning. Gör jag rätt i att lämna Fredrikstad?
Jag tänker alldeles för mycket. Det är konstaterat. Jag ska inte fylla det här inlägget med alla funderingar men kan nog säga att jag trots allt försöker se hela situationen positivt.
Tillbaka till Sportmann. Som sagt kändes det verkligen inte som det var sista dagen på jobbet idag. Eller kanske gjorde det det, bara att vi är så vana att sluta på olika jobb för att börja på något nytt och senare kanske komma tillbaka. Men det blev annorlunda framåt klockan tre när alla började ta helg. Det blev lite av ett kramkalas & lycka till med allt-avslut. Mycket var det säkert för att Carro, en annan svensk tjej också slutade efter att ha jobbat fast där i närmare tio månader. Men det var lite kul att få åka på hennes våg, och det ska tilläggas att vi faktiskt har tjänat Sportmann i ca 3 månader allt som allt, och gjort det riktigt bra. Vi har varit flinka jenter enligt alla.
Ikväll blir det gott med mat och fredagstrevligheter. Imorgon blir det sol i skärgården-Hvaler! Och på kvällen en öl med grannarna nere på brygge. Söndagen håller jag öppen, på min sista dag ska jag göra precis vad jag känner för!
Här kommer några bilder från Sportmann, klockan är strax efter 07:00.
Det har varit en bra fredag idag. En bra fredag som blir min sista i vår allra första egna lägenhet.
/a.
