Man must dance

Amanda

We are the people

"Den första dag ni möts, är ni vänner, nästa dag ni möts, då är ni bröder." Afghanskt ordspråk.
























KRAM

Come away with me

I Wanna Go Back !











Amanda & Linnéa
Asien 09




Big city love

Jag gillar Bangkok.

Dagen har varit kalas. Jag sov ut, spenderade förmiddagen uppe vid poolen för att därefter ge mig ut på köpjakt. Sena eftermiddagen gick åt att försöka packa. Hur ska jag få hem allt? Kommer jag överstiga den tillåtna vikten?

Jag behövde till slut en paus. Det blev lite styling som avslutades med 1 timmes thai massage. It was, as my friend Tony would say Grrrrreat!

Imorgon är sista dagen i Bangkok, i Thailand, Asien i stort till och med! Helt galet, hur är det möjligt? Jag vill inte att den här resan ska vara över! Men jag har tänkt, och kommit fram till att om jag inte avslutar den här resan, min första, hur ska jag då kunna göra min 2a, 3e och 4e osv?

Och känslan att jag vill forstätta vara ute och resa måste ju betyda att jag haft det riktigt bra här borta. Eller hur?

Givetvis ska det bli riktigt skönt att få komma hem också. Att träffa Olivia, Adrian, Lina, Oliver, mamma och pappa m.fl! (mamma jag kommer aldrig att orka allt, ska vi säga köttfärslimpa och potatis?)

Hade tänkt lägga upp lite bilder men datorn vill inte. Det får bli vid senare tillfälle.


Khao San Rd.

Amanda


Rock this party

Andas. Andas in, andas ut. 

Jag är i Bangkok, och tyvärr kan jag natsan se slutet på den här resan. Igår följde jag nämligen med Linnie till flyget och vinkade av henne och om några få dagar är det min tur...

Men jag ska inte avsluta den här resan i förtid, nej nej! Istället ska jag berätta lite om Phi Phi.

Efter ca 90 minuter på färjan kunde vi äntligen stiga i land på Phi Phi Don. Vi valde att direkt åka över till Long Beach, efter rekommendationer från Zach. Vi stannade bara en natt där. Vi kände att vi kom alldeles för långt bort från kärnan där allt händer. Ingen sovmorgon vår första morgon, redan klockan 0600 gick vi upp men det gjorde inget, vi var redo för en utflyktstur med Mr. Fin. Det blev bland annat att besöka Phi Phi Ley, Bamboo och Mosquito Island. När vi kom tillbaka flyttade vi genast in till kärnan..

Här bodde vi riktigt bra, det kostade därefter men utan tvekan värt det. Vi levde som drottningar, tog det lugnt och i egen takt under dagarna, ofta god brunch för att senare strosa runt och ibland vila lite i solen. Efter dusch och fix blev det ofta god middag och oemotståndliga drinkar.Vi dansade nätterna igenom, nu i takt till bra musik nere på stranden. Det blev ofta en lyckad kväll på Phi Phi.

Vi avslutade vårt öluffande på bästa tänkbara sätt Vi var till och med tvugna att skjuta upp vår resa till BKK med en dag för att vi trivdes så pass bra och helt ärligt ville vi aldrig lämna Phi Phi då vi väl gjorde det.

Men Bangkok blev bra också. Shopping till oss och till er. Ett besök hos Svenska Ambassaden, underbar mat och Khao San Rd. Vi har också träffat gamla bekanta från Singapore, Johan & Christoffer, världen känns bra liten ibland!

Nu ska jag snart hem till hotellet, läsa lite aftonbladet och Corren! Kanske äta en godisbit från ica?



Amanda


Summer haze

Long Beach. Här tar vi morgonpromenader på den kilometerlånga stranden, dricker kanske Thailands godaste fruktshakar och njuter av skön massage.

Vi har nu spenderat några dagar här på Koh Lanta, Thailands Sverige, nej så farligt är det faktiskt inte men mer svenskt än tidigare erfarat under denna Asientripp. En glad överraskning med detta var uptäckten av Aftonbladet, Expressen och DN. Inte visste vi att det kommer bli kunligt bröllop 2010.

Här har det blivit mycket läsning, solen är varm men gömer sig emellanåt bakom molnen. Faktiskt har det regnat enhel del de senaste 2 dagarna. Det blev en genomsur lunch iförrgår och när vi kom hem kände vi oss lite instängda då det blev översvämning både i vårt badrum och ute på vår uteplats. Men vi löste det hela.

Igår var det då dags för VisaRun. En dagstripp till Malaysia. Inte var dag det sker. Hela uppdraget tog ca 12 timmar. Det började med lite strul men sen flöt allt på. Dock följdes inga hastighetsanvisningar, det blev en allt för lång känsla av bergocgdalbana! Vi läåmnade Thailand, fick 90 dagar i Malaysia, efter 5 minuter hade vi ytterligare 15 dagar i Thailand. Imorgon blir det antagligen Phi Phi...

Ikväll spelar Kjellvander en exlusiv spelning nere i Helsingborg, och imorgon befinner sig Jarkiewicz i Oskarshamn på Ebbas dop! Hade varit trevligt att kunna närvara.

Här kommer lite bilder som efterfrågat;


Koh Chang, Thailand

    

Saigon, Vietnam

 

Langkawi, Malaysia
  

Koh Lipe, Thailand

       

Koh Mook, Thailand

           

Amanda

Hit And Run

Koh Lipe! Där trivdes vi väldigt bra. Bästa boendet hittills plus trevligt sällskap. Vi fann en bungalow precis vid havet, allt var perfekt! Vår nya vän Zach, som vi träffade på Langkawi tog en bungalow en bit bort. Förutom filmkvällar, strosa runt och testa thailandsdelikatesser, sol och bad blev det en heldags snorkelutflykt. Helt fantastiskt. Häftigast att se var de stora blåa sjöstjärnorna, helt klart!

Efter 3 nätter reste Zach vidare till Koh Mook och dagen därpå anlände vi. På Koh Mook gjorde vi alla 3 utflykten som lockade oss till ön, nämligen Emerald Cave. Vi hade tänkt att ta oss dit och in med kajak, men blev avrådda då det var alldeles för vindigt mm. Istället hyrde vi en longtailboat under de kommade 2h, Det tog knappt 10 minuter så var vi framme vid grottmynningen, flytväst på, hoppa i vattnet och simma in i grottan. 80 meter. Några meter helt i kolsvart mörker. Som tur var hade vår "guide" en ficklampa- som inte funnkade. Men det gjorde det hela extra spännande! Hade till och med kunnat simma lite längre i grottan men att komma fram var riktigt häftigt. En liten strand sen flera meter höga klippväggar. Att titta rakt upp mot himlen var som att befinna sig i en vulkan.

Förr i tiden användes denna grotta av pirater. en plats där de gömde allt de plundrat. Blundade vi kunde man faktiskt föreställa sig hur det kunde sett ut då piraterna befann sig där. Facinerande hur man kan finna en grotta som denna då den är omöjligt att upptäcka och ta sig in i vid högvatten. Vi hade turen att besöka grottan helt ensamma.

Vi bestämde oss för att åka till en liten strand i närheten eftersom vi hade mer tid kvar av det vi betalat för, dock kom vi aldrig så lång då motorn på vår båt la av. Den ville inte starta, så där satt vi, mitt ute på havet i ca 30-45 minuter innan räddning kom.

När vi kom hem åt vi där vi bodde. Thailands godaste fried rice! På kvällen gick vi in mot jungeln till Mookies Bar som vi gjort tidigare kvällar. Trevligt, träffade nya människor, lekte Who am I? med britter och fick chansen att smaka Snake Whiskey...

Det var då, ny befinner vi oss på Koh Lanta. Kom igår och stannar här tills vi kommit på hur vi ska göra med vårt visum som går ut om några dagar.


Emerald Cave

Amanda

Touch And Go

18 Februari,

För första gången på ganska länge har vi gjort oss hemmastadda, tillochmed skapat lite rutiner. Linnea och jag bor i Shirin's guesthouse, vi har den lilla blåa stugan som rymmer en dubbelsäng, en byrå och en spegel. Vi har även en egen toalett, men mycket mer än så är det inte. Enkelt och bra. Utanför vårt rum har vi en liten veranda som kommer väl till pass. Där äter vi varje morgon frukost som vi varit och inhandlat på en supermarket, någon kilometer härifrån. Och på samma veranda brukar vi avsluta varje kväll. Vi trivs väldigt bra, även om det inte finns mycket att göra mer än sola och äta. Därför har vi nu bestämt oss för att lämna Langkawi och Malaysia. Imorgon kommer vi att åka till Thailand och Koh Lipe. Ett litet wildcard som vi blivit tipsade om. Det ska bli härligt!

Tack till er nyfikna och omtänksamma som följer vår resa. Och för att ni kommenterar, alltid lika kul att höra från er där hemma!!!

Amanda

All around the world

Nu  är även Singapore ett minne blott. Men med bra minnen! Vi bodde alla våra nätter på Footprint i området som heter Little India. Ett backpackerområde med många likasinnade. Trots att sova i en sal med med 10 främlingar var relativt nytt gick det bra och hade sin charm.

Vår första dag bestod i att strosa runt i området för att senare slå oss ned på Starbucks. Skönt att sitta ned, veta att vi har ett rum för natten och bara slappna av. Vi njöt av gott kaffe och juice samtidigt som vi läste böcker och lyssnade på musik. När vi kom hem följde vi med 2 nyvunna vänner ut.

Vår andra dag bestod av fönstershopping och senare bio. The curious case of Benjamin Button. En bra och klart sevärd film. Dagen därpå blev en heldag på Singapore Zoo. Otroligt vilka fantastiska djur det finns. Kvällen och Singapore fick ett bra avslut med lite snack med andra resenärer på Footprint och sen utgång.

Efter en timmes flyg befann vi oss i Malaysia och KL. Denna gång fann vi boende i Chinatown. I Kuala Lampur blev det lite shopping. Inte så mycket på Chinatowns kändaste shoppinggata, samma gata som vi bodde på, utan på ett av alla lyxiga shoppingkomplex. Inga jättebilliga priser men klart värt det. Utöver att strosa runt bland shopping blev det att besöka KL Tower och ha utsikt över KL en sen kväll. Roligt att berätta är att vi en kväll bestämt träff med tvillingarna (våra forna grannar från Norge) på Hard Rock Caf'e. Tänk att våra vägar skulle korsas.

Vi rör på oss fort, hade kanske kunnat stanna ytterligare en dag i KL men nu befinner vi oss på Langkawi. En vacker ö i nordvästra Malaysia. Solen lyser och vattnet är varmt. Här blir vi kvar några nätter till innan vi korsar gränsen till Thailand.

Glad alla hjärtansdag!
amanda

Mama, you've been on my mind!


Perhaps it's the color of the sun cut flat
An' cov'rin' the crossroads I'm standing at,
Or maybe it's the weather or something like that,
But mama, you been on my mind.

When you wake up in the mornin' and look inside your mirror,
You know I won't be next to you, no, I won't be near.
I'd just be curious to know if you can see yourself as clear
As someone who has had you on his mind

TACK mamma för all hjälp!

Airport Surroundings

Innan jag avslöjar vart vi befinner oss nu, ska jag först berätta vart vi reste efter våra dagar i Kambodja. Ett land som vi faktiskt trivdes i. Speciellt i Siem Reap som jag kom att gilla för dess mysiga atmosfär. Däremot blev Sihanoukville lite av en besvikelse, kanske för att det var den enda av städerna som vi hade målat upp en bild av. 

Hur som helst, vi valde, efter mycket om och men att bege oss till grannlandet Vietnam. Mamma och pappa hade alltså rätt. Vi kände att det vore synd att missa, nu när vi var så nära. Endast 12 timmar bort med buss, dock en dålig buss på sämre vägar.

I Saigon kom vi att stanna i 4 nätter. Mycket strosa runt, endel shopping och sen en dag vid Cu Chi tunnlarna. Otroligt häftigt. Väl värt ett besök. Vi är nöjda med vårt beslut att se Vietnam.

Men nu då? Vart är vi i skrivande stund?

Singapore! Vi bokade faktiskt flyget redan i Siem Reap, samtidigt som vi köpte resan till Saigon. Riktigt spännande. Vi trivs med känslan att bara kunna göra vad vi vill, vad vi känner för.

Det blev en intensiv första dag, vet visste (läs: vet)  väldigt lite om Singapore, allt som vi vet har vi läst oss till i min Lonely Planet, som väger bly!, så vi landade utan aning om vart vi skulle bo, och med tanke på att priserna här är högre än vad vi är vana vid valde vi att resa från flygplatsen med skytrain. Och sen vandra, endast med hjälp av en karta, med allt för tung packning (18kg), för att hitta ett bra hostel, allt detta i en tryckande hetta. Men tillslut fann vi vårt boende, vi bor på Footprint, ett nybyggt hostel, i ett rum med 12 bäddar.

Good night!
amanda

Here comes the sun

Idag tog vi sovmorgon. Annat var det igår, då klockan ringde lagom så vi hann fixa oss innan vår chaufför för dagen skulle hämta upp Linnea och mig 05.00

Vi är i Siem Reap, vårt sista stopp i Kambodja. Den 22 januari, tidigt på morgonen lämnade vi Koh Chang och Thailand för denna gång. Med buss korsade vi gränsen, på väg mot Sihanoukville. Vi blev endast kvar i denna kuststad i 4 nätter. Dock valde vi att vara en dag i Ream nationalpark, vandring och ett dopp i havet!

Den 5e dagen i Kambodja spenderades på buss till huvudstaden Phnom Penh. Under 2 dygn hann vi med lite shopping men också besök på Killing Fields och Touel Sleng museet.

Och nu, efter ännu en lång bussresa är vi alltså i Siem Reap, och anledningen till varför vi gick upp så tidigt var för att se den kolsvarta himlen med alla dessa otroliga stjärnor sakta försvinna och se solen stiga bakom Angkor Wat.

   

Förresten så har vi lite ändrade resplaner...

Amanda

In the sun

Vita stränder, ett hav lika blått som den klarblåa himlen. Gröna palmer som svajar i  vinden. Bakom allt detta, en tät grön djungel.

Vi befinner oss på Koh Chang, just nu bor vi i en bungalow på Lonely Beach. Innan spenderade vi några nätter på White Sand Beach.

Än så länge har vår påbörjade resa inneburit sol och bad, god mat och nya bekantskaper. 

3 tjejer från Norrköping. 2 kockar från Stockholm. 1 skadad göteborgare. 1 sliskig italienare. 1 grym kille på frisbee med sällskap. 1 seglare från Manchester. 2 Bangkokstudenter från Finland, bland andra.

I fredags firade hela beachen Half Moon Party, enda in på lördagen. Igår blev det underbar elefant-trekking. När mannen som ansvarade för vår elefant, frågade om vi ville sitta fram på elefantens huvud kunde jag inte neka, ej heller Linnea. Hela ridturen blev så mycket mer spännande och mer minnesvärd! Vilka fantastiska djur!

Nu står vi i valet och kvalet. Ska vi vidare till Koh Maak eller stanna ytterligare några dagar på Koh Chang och sen, efter det ta oss vidare över gränsen till Kambodja...time will tell.

Och! så vill jag tacka alla er som kom ihåg min födelsedag och skickade varma gratulationer. Jag blev riktigt glad!!! Och tack alla för era kommentarer här på sidan! ska bli bättre på att svara!



Kramar Amanda

One night in Bangkok

Nu sitter jag på ett internetcafe i Bangkok. Utmattad. Totalt tom i huvudet efter en gårdagen.

Det går knappt att förklara. Men jag är glad att vara borta från Indien. Missförstå mig rätt, Indien har varit kalas men det har alltid varit något. Knappt något har varit problemfritt. 

Inte ens vår sista dag kunde få flyta på, istället var vi fast på flygplatsen i Bangalore i 14 timmar. Surt. Men det var vår sista tid tillsammans och efter lite bedjan till chefer kunde vi ialla fall förflytta oss till en resturang där vi spenderade dagen. Jag blev firad, i förskott, underbart trevligt. Tusen tack! Hela lååånga dagen var trevlig!

Sen slog klockan 00.00 och jag gjorde mig ordning för att stiga ombord planet. En speciell känsla infann sig! Hejdå på ett bra tag...

Efter ett nervsammanbrott imorse har jag tagit igen mig på rummet, badat i poolen och vandrat Khao san road. Så klart köpt en ny ryggsäck, då min gått sönder- där av mitt psykbryt! Ingen kunde hjälpa mig, jag blev skickad fram och tillbaka i 2 timmar, de som borde hjälpa mig var inte på plats förens timmar senare. Allt snurrade, på 24 timmar hade jag sovit dryga 2 av dom, jag var själv på resande fot och allmännt förvirrad.

Men nu känns det bättre. Jag har kommit i fas och druckit underbar god apelsinjucie och ätit sticky rice med chicken köpt på gatan. Allt detta medan famlijen sitter "fast" i Bryssel efter att ha missat deras anslutningsflyg med 5 minuter, tackvare att deras första flyg var försenat.

Jag tackar för mig. Imorgon kommer Linnea!
amanda

Move

Det nya året firades in med total lycka, många skratt, diskussioner och väldigt god mat. Vid tolvslaget ställde vi oss vid klippan och för att se ut över hav och himmel som gick från nattsvart till sprakande glitter och olika färger. Adde hjälpte även han till att sätta mer glam till kvällen med sina inköpta fyrverkerier. En minnesvärd nyårsafton.


Efter dryga 11 dagar i Varkala bestämde vi oss för att flytta på oss. Den 2a januari kom den besällda bilen till vårt hotell och vår (vansinnes)färd mot Alleppey tog sin start. Resan dit tog 2.5 timmar med redan efter 20 minuter hade en av oss kräkts!. Det var nära-döden upplevelser under hela resan. Det finns inga trafikregler som följs, helt galet. Vill ändå medge att chauffören var skicklig. 

Varför Alleppey? Jo för Backwaters! I Alleppey-området finns det nämligen underbara kanalsystem, backwaters, där man med husbåt tar sig fram. Under ett dygn bodde vi på denna båt och fick uppelva fantstiska vyer och ett helt annat Indien. Allt blev kanon, vi lyckades fixa denna "utflykt" utan problem, något som annars aldrig hänt oss i Indien. Dock blev vi blåsta på pengar men men.

När backwaters var över tog vi tåget(!) till Kochi. Resan tog 1 timme och  var proppfullt med folk, vi fick stå mellan vagnarna och trängas under hela tiden. Som "tur" var så var dörrarna öppna till detta expresståg, så man kunde få lite fläkt, dock under egen risk. Indien i ett nötskal.

Kochi var bra, mer folk än Varkala men ändå gemytigt, inte alls som Bangalore. Två dygn där, lite shopping, besökte bla ett enormt stort tygvaruhus där vi köpte silke, till lakan och Olivias balklänning.

Detta var våra sista dagar i Kerela, God's own country, mycket rörelse. Nu flyger vi till Bangalore för att skiljas, jag till Bangkok och de hem till kalla Sverige.

Hoppas ni har det bra. Saknar er.
amanda

Imagine

Här i Varkala har vi det väldigt bra. Bangalore har vi sedan länge lagt bakom oss. Istället njuter vi av oändlig utsikt över det blå havet med de enorma vågorna.

En morgon hade pappa och Adde bestämt sig för att följa med en fiskare ut i hans båt. Och vilken båttur sen!

På mornarna befinner sig nämligen delfinerna nära kusten och kontaktsökande som de är var adde och dom aldrig långt från dessa vackra varelser. Tro att jag hade velat vara med. Istället blev det ansiktsbehandlingar för mamma, mig och Olivia. Inte dumt det heller.

I kväll firar vi in 2009. Gott nytt år på er alla! Vi har bokat bord på en av alla resturanger som finns här på Varkalas klippa. Tillsammans med några trevliga svenskar. Den ena har otroliga historierna att berätta. Bland annat är hon en överlevare från flodvågen 4 år sedan. Vi har även bjudit in den häftigaste på länge. Hon är från Schweiz och är här själv och backpackar- precis som vi. Skillanden är väl den att hon är själv men främst att hon är 86 år. Vilken dam! Jag är imponerad!

Jag önskar er alla en trevlig kväll!
Vi ses 2009!
amanda


Open your eyes

Vilket fantastiskt land. Helt galet men ändå fantastiskt.

Jag var rädd att jag skulle ha svårt att ta in att vi faktiskt var på vår efterlängtade resa, men det visade sig inte var några problem, överhuvudtaget!

Så många människor, all denna trafik och alla tutor därtill. En kortsammanfattning, så länge tutan fungerar, fungerar även fordonet.

Vi skulle utan att överdriva kunna säga att det mesta har (hittills-peppar peppar, touch wood) gått vår väg, men det har aldrig gått speciellt smidigt. Tvärtom! Allt började när vi skulle göra oss redo för resan, för att komma in i landet behövs nämligen visum. Visum som kom helt på villovägar, men här är vi!

Väl framme skulle vi spendera 2 nätter i Bangalore och sen ta oss ner till Varkala. Resan dit skulle bli med tåg. Och den blev faktiskt med tåg. Dock tog det oss i princip 2 dygn att få resan bekräftad.Det var mycket om och men under en lång tid, så det var en rejäl lättnad när den så blev, även om vi inte kunde vara helt säkra förens vi var på tåget.

Och inte ens det, visade det sig. Efter en timmes färd kommer 2 fransmän in och hade biljetter till 2 av våra platser. Lite ont i magen fick vi nog alla, eftersom vi inte hade någon riktig biljett, men till vår fördel fanns våra namn uppskriva vid vår tågvagn. Allt löste sig till slut, och vi satt rätt. (Att något ens fungerar i Indien med alla lustiga system de jobbar efter är ett mysterium.)

För att komma med detta tåg var vi tvugna att hoppa ner 1 klass, eller 2, men det fick duga. Tyvärr blev tåget försenat så vår 14 timmars resa blev tillslut på 20 timmar.

Tillbaka till Bangalore blir det flyg, alt. 1a klass på tåg :-)

De senaste dagarna har vi alltså vistats här i Varkala, i Kerala. Vi har det underbart bra och njuter av varje dag som går. Indier plus relativt många turister befinner sig här, och i alla konstellationer, allt ifrån familjer till par, singlar och kompisgäng. En ganska skön atmosfär med andra ord.

Idag och igår fick vi skåda underbara delfiner i vårt hav vi har som utsikt över och badar i varje dag. Solen skiner alltid och havet svalkar gott!


En lång, men ändå förkortad uppdatering.

Take Care
amanda.


Learn to fly

Äntligen är det dags för detta efterlängtade äventyr att börja!

Klockan är över midnatt. Alla väskor är packade och vi gör oss redo. Någon duschar, en annan spelar spel, två sover en stund medan den femte sitter och uppdaterar sig här.

Om ca 2 timmar åker vi mot Bromma. Vårt plan lyfter 06.50 och kommer ta oss till Bryssel. Där gör vi ett byte och resan får en ny start. Om allt går enligt planen ska vi landa i Indien, Bangalore 9 timmar senare...

...Vi ställer om våra klockor till lokal tid vilket ger oss midnatt. 2 nätter i Bangalore och sedan väntar (förhoppningsvis) en spännande tågresa ner till Kerela. Att resa med tåg i Indien ska vara något alldeles extra!

Jag har resfeber!

Efter dryga 3 veckor i Indien är det tänkt att jag, själv fortsätter till Thailand, Bangkok. Där kommer jag senare möta Linnéa och efter ett dygn i den fantastiska huvudstaden beger vi oss mot nya destinationer.

Fortsättning följer...



/a!

Father and daughter


Snart kommer du hem!



love, a.

Hot n' cold


‘All that is necessary for evil to succeed is that good men do nothing.´
tänkvärt.


Jag sitter i soffan, nyduschad med en kopp te och reflekterar över dagen och tänker tillbaka på igår.

Gårdagen fick ett lika bra slut som den fick start; efter en skön, långvarig promenad tillsammans med Linnéa åkte jag in till min söta, så söta Oliver och hans Lina och Jeppe!

Därefter åkte jag och Lina tillsammans med Marlene och hämtade Jessi, så att hon kunde bjuda hem oss på en mysig fika. Sagt och gjort, och det blev en trevlig kväll!

Om igår var en bra dag så vad idag långt därifrån. Det var riktigt jobbigt att cykla i blötsnö och tack alla ni som inte skottar framför era brevlådor! Jag var så sugen på att kopiera en text från "den som inte tar bort luddet ska dö" boken och lägga i dessa brevlådor... egentligen överdriver jag men när man har något som ligger och gnager kan en så simpel sak som det här vara tungt, nu undrar man vad det är som gnager så...

på tal om den boken, av David Batra. Ganska rolig måste jag säga, mamma fick den i födelsedagspresent och vi har haft riktigt kul när vi läst i den!




Jag gillar filmen and love this quote!
If we went to a Halloween party dressed as Batman and Robin, I'd go as Robin. That's how much you mean to me...
/a.


Walking on a dream

Wow! Asienplanerna är i full gång. Hur det känns? Underbart. Som en dröm.

Hela resan börjar tillsammans med familjen i Indien.



---> därefter Malaysia & Thailand med Linnéa....



•••••••••••
Pratade med min goda polare idag. Saknar honom.
/a.



Tidigare inlägg
RSS 2.0