In a little while

Kära Lina. Underbara, älskade Oliver! Goda Alfons och fantastiska Malin. Tack för en bra dag!

För övrigt så kan livet vara bra hårt ibland. Att bli lämnad är inget man gärna vill. Det kan svida, något oerhört. Igår fick vi beskedet att Alfons har en tumör och med tanke på dess framfart lär den med tiden bara växa och bli allt större. Är hans dagar räknade? Ska min trotjänare verkligen lämna mig och oss? Om det inte sved innan så svider det nu. Och säkert lär det svida mer framöver...

..för jag har en obehaglig känsla över att en vän kommer flytta långt härifrån. Dock finner jag all förståelse i världen, men det känns lika tråkigt- egocentrisk som man gärna kan bli i dessa situationer. Men jag hoppas att vi båda kan försvinna till platser där vi finner vad vi behöver.

Igår var jag hemma hos Alex igen. Min tur att välja film och det blev tillslut ett klart godkänt betyg. Plus i kanten för de rätta skådespelarna. DeNiro och Pacino.

Har funnit ett coolt band och en grym låt som passar mig utmärkt dagar som dessa- sweet.

•••••••••••••   ••••••• •••••

I'm having trouble breathing
You're sitting on my chest
I sure could use the rest
Leave me

/a.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0