Here comes the sun

Idag tog vi sovmorgon. Annat var det igår, då klockan ringde lagom så vi hann fixa oss innan vår chaufför för dagen skulle hämta upp Linnea och mig 05.00

Vi är i Siem Reap, vårt sista stopp i Kambodja. Den 22 januari, tidigt på morgonen lämnade vi Koh Chang och Thailand för denna gång. Med buss korsade vi gränsen, på väg mot Sihanoukville. Vi blev endast kvar i denna kuststad i 4 nätter. Dock valde vi att vara en dag i Ream nationalpark, vandring och ett dopp i havet!

Den 5e dagen i Kambodja spenderades på buss till huvudstaden Phnom Penh. Under 2 dygn hann vi med lite shopping men också besök på Killing Fields och Touel Sleng museet.

Och nu, efter ännu en lång bussresa är vi alltså i Siem Reap, och anledningen till varför vi gick upp så tidigt var för att se den kolsvarta himlen med alla dessa otroliga stjärnor sakta försvinna och se solen stiga bakom Angkor Wat.

   

Förresten så har vi lite ändrade resplaner...

Amanda

In the sun

Vita stränder, ett hav lika blått som den klarblåa himlen. Gröna palmer som svajar i  vinden. Bakom allt detta, en tät grön djungel.

Vi befinner oss på Koh Chang, just nu bor vi i en bungalow på Lonely Beach. Innan spenderade vi några nätter på White Sand Beach.

Än så länge har vår påbörjade resa inneburit sol och bad, god mat och nya bekantskaper. 

3 tjejer från Norrköping. 2 kockar från Stockholm. 1 skadad göteborgare. 1 sliskig italienare. 1 grym kille på frisbee med sällskap. 1 seglare från Manchester. 2 Bangkokstudenter från Finland, bland andra.

I fredags firade hela beachen Half Moon Party, enda in på lördagen. Igår blev det underbar elefant-trekking. När mannen som ansvarade för vår elefant, frågade om vi ville sitta fram på elefantens huvud kunde jag inte neka, ej heller Linnea. Hela ridturen blev så mycket mer spännande och mer minnesvärd! Vilka fantastiska djur!

Nu står vi i valet och kvalet. Ska vi vidare till Koh Maak eller stanna ytterligare några dagar på Koh Chang och sen, efter det ta oss vidare över gränsen till Kambodja...time will tell.

Och! så vill jag tacka alla er som kom ihåg min födelsedag och skickade varma gratulationer. Jag blev riktigt glad!!! Och tack alla för era kommentarer här på sidan! ska bli bättre på att svara!



Kramar Amanda

One night in Bangkok

Nu sitter jag på ett internetcafe i Bangkok. Utmattad. Totalt tom i huvudet efter en gårdagen.

Det går knappt att förklara. Men jag är glad att vara borta från Indien. Missförstå mig rätt, Indien har varit kalas men det har alltid varit något. Knappt något har varit problemfritt. 

Inte ens vår sista dag kunde få flyta på, istället var vi fast på flygplatsen i Bangalore i 14 timmar. Surt. Men det var vår sista tid tillsammans och efter lite bedjan till chefer kunde vi ialla fall förflytta oss till en resturang där vi spenderade dagen. Jag blev firad, i förskott, underbart trevligt. Tusen tack! Hela lååånga dagen var trevlig!

Sen slog klockan 00.00 och jag gjorde mig ordning för att stiga ombord planet. En speciell känsla infann sig! Hejdå på ett bra tag...

Efter ett nervsammanbrott imorse har jag tagit igen mig på rummet, badat i poolen och vandrat Khao san road. Så klart köpt en ny ryggsäck, då min gått sönder- där av mitt psykbryt! Ingen kunde hjälpa mig, jag blev skickad fram och tillbaka i 2 timmar, de som borde hjälpa mig var inte på plats förens timmar senare. Allt snurrade, på 24 timmar hade jag sovit dryga 2 av dom, jag var själv på resande fot och allmännt förvirrad.

Men nu känns det bättre. Jag har kommit i fas och druckit underbar god apelsinjucie och ätit sticky rice med chicken köpt på gatan. Allt detta medan famlijen sitter "fast" i Bryssel efter att ha missat deras anslutningsflyg med 5 minuter, tackvare att deras första flyg var försenat.

Jag tackar för mig. Imorgon kommer Linnea!
amanda

Move

Det nya året firades in med total lycka, många skratt, diskussioner och väldigt god mat. Vid tolvslaget ställde vi oss vid klippan och för att se ut över hav och himmel som gick från nattsvart till sprakande glitter och olika färger. Adde hjälpte även han till att sätta mer glam till kvällen med sina inköpta fyrverkerier. En minnesvärd nyårsafton.


Efter dryga 11 dagar i Varkala bestämde vi oss för att flytta på oss. Den 2a januari kom den besällda bilen till vårt hotell och vår (vansinnes)färd mot Alleppey tog sin start. Resan dit tog 2.5 timmar med redan efter 20 minuter hade en av oss kräkts!. Det var nära-döden upplevelser under hela resan. Det finns inga trafikregler som följs, helt galet. Vill ändå medge att chauffören var skicklig. 

Varför Alleppey? Jo för Backwaters! I Alleppey-området finns det nämligen underbara kanalsystem, backwaters, där man med husbåt tar sig fram. Under ett dygn bodde vi på denna båt och fick uppelva fantstiska vyer och ett helt annat Indien. Allt blev kanon, vi lyckades fixa denna "utflykt" utan problem, något som annars aldrig hänt oss i Indien. Dock blev vi blåsta på pengar men men.

När backwaters var över tog vi tåget(!) till Kochi. Resan tog 1 timme och  var proppfullt med folk, vi fick stå mellan vagnarna och trängas under hela tiden. Som "tur" var så var dörrarna öppna till detta expresståg, så man kunde få lite fläkt, dock under egen risk. Indien i ett nötskal.

Kochi var bra, mer folk än Varkala men ändå gemytigt, inte alls som Bangalore. Två dygn där, lite shopping, besökte bla ett enormt stort tygvaruhus där vi köpte silke, till lakan och Olivias balklänning.

Detta var våra sista dagar i Kerela, God's own country, mycket rörelse. Nu flyger vi till Bangalore för att skiljas, jag till Bangkok och de hem till kalla Sverige.

Hoppas ni har det bra. Saknar er.
amanda

RSS 2.0