Friday I'm in love
Det känns konstigt. Lustigt. Inte alls verkligt; idag jobbade jag min sista dag på Sportmann. Min sista arbetsdag Fredrikstad och Norge över huvudtaget. För den här gången ialla fall.
Den här veckan har gått snabbare än blixten. Helt otroligt att timmar, dagar kan vara som över bara på ett knäpp. Sån tur är har vi trots det ändå hunnit med en hel del dessa eftermiddagar.
Bortsett från endel måsten som vi tagit itu med har vi umgåtts med våra ny grannar här i huset bredvid. Den ena av dessa fem killar brukar åka samma färja som oss till och från jobbet. I onsdags, en härligt solig kväll träffades vi fyra stycken i parken som ligger här i närheten. Vi satt länge och pratade och hade det riktigt trevligt. Det blev en hel del prat om lustiga människor, inneboende och hyresvärdar (dvs den största skojjaren av alla; Reza). När solen för längesedan gått ned bakom trädkronorna valde vi att lämna parken för att sova oss pigga till kommande arbetsdag men innan tog vi en rundvandring i deras lägenhet och fick med oss deras dammsugare på lån. Nu har vi det lite extra rent i alla hörn.
I tisdags var vi hos JanOle och manpower för besök. Jag skulle fixa lite småsaker och fick för ett kort litet tag ett stort dilemma. Han erbjöd oss jobb. Underbart för Linnéa. Glomma Papp i fyra veckor. Jag blev tvugen att tacka nej då han i det läget förklarade att jobbet var under en period med slut i juli. Det var i och för sig det bästa som kunde hända i det läget, att jag slapp undan ett svårt val.
Onsdagen gick relativt fort fram trots att allt var ett enda stort kaos i mitt huvud. Ångest för allt och inget. Jag vet vad jag vill, har velat men ändå så har jag absolut ingen aning. Gör jag rätt i att lämna Fredrikstad?
Jag tänker alldeles för mycket. Det är konstaterat. Jag ska inte fylla det här inlägget med alla funderingar men kan nog säga att jag trots allt försöker se hela situationen positivt.
Tillbaka till Sportmann. Som sagt kändes det verkligen inte som det var sista dagen på jobbet idag. Eller kanske gjorde det det, bara att vi är så vana att sluta på olika jobb för att börja på något nytt och senare kanske komma tillbaka. Men det blev annorlunda framåt klockan tre när alla började ta helg. Det blev lite av ett kramkalas & lycka till med allt-avslut. Mycket var det säkert för att Carro, en annan svensk tjej också slutade efter att ha jobbat fast där i närmare tio månader. Men det var lite kul att få åka på hennes våg, och det ska tilläggas att vi faktiskt har tjänat Sportmann i ca 3 månader allt som allt, och gjort det riktigt bra. Vi har varit flinka jenter enligt alla.
Ikväll blir det gott med mat och fredagstrevligheter. Imorgon blir det sol i skärgården-Hvaler! Och på kvällen en öl med grannarna nere på brygge. Söndagen håller jag öppen, på min sista dag ska jag göra precis vad jag känner för!
Här kommer några bilder från Sportmann, klockan är strax efter 07:00.
Det har varit en bra fredag idag. En bra fredag som blir min sista i vår allra första egna lägenhet.
/a.
Night terror
Då har man testat på att resa hem under dygnets sena timmar också.
Efter jobbet i torsdags blev det hem, pyssla, powernap, mysig fika för att sedan bege sig mot bussen som ännu en gång skulle ta oss till Quality Hotel i Sarpsborg. Bussen gick 23:00 och vi var i väldigt god tid. Linnéa och jag släpade på dessa otroligt välinvesterade hockeytrunkar, båda fyllda med mina saker.
Swebus kom i tid, hurra! Men var som fruktat fullproppad. Det var midnatt och vi hade lastat in våra bagage och letatde nu efter sittplatser. Det var helt hopplöst att finna ett dubbelsäte så vi slog och ned relativt långt fram på varsin sida av mittgången. Vilken nit...
För att helt få plats var jag tvungen att be den sovande damen vid fönsterplatsen att flytta sin väska en aning. Trevlig som man är så ursäktade man sig för att man behövde väcka henne och bad sen om hon då kunde vara så vänlig och flytta sin väska. Till svar fick jag lite grinigt; Fanns det inga andra lediga platser??? Nej, tydligen inte! fick hon till svar.
Linnéas kamrat var inte lika sur men var till en stor del en bidragande orsak till den inte så fräscha odören som präglade hela bussresan på tre timmar. Medan vi andra behöll skorna på valde han att ta av sig sina och vädra fötterna. Bland annat.
Framme i Göteborg hade vi två timmar att slå ihjäl. Det ska väl inte vara några problem? Men med tanke på vår packning och framförallt att klockan var 03:00 fanns det inte mycket mer för oss att göra än att spendera lite tid på en bensinmack. Trötta och sega stod vi vid ett bord. Jag köpte en tidning och vi försökte oss på korsord. Trötta och sega försökte vi länge med alla dessa ordförklaringar. Sen gav vi upp.
05:12 avgick vårt tåg från terminalen och efter ett byte i Katrineholm var vi framme i Lkpg vid 08:50. Det var riktigt skönt att åka tåg. Äntligen bekvämt och chans till lite sömn! Eller inte. För i samma vagn reser två barnfamiljer. Klockan är 06:00, de har för inte länge sedan stigit på och börjar direkt skrika ut deras frukostbeställningar. Pannkakor, pannkakor, pannkakor! Ge er med dessa pannkakor!! Några säten framför oss satt barnen och brevid oss över gången satt föräldrarna. Det blev ingen sömn. Men vad gör det? Det var ju inte som att vi arbetat och varit på resande fot i dryga 24 timmar....
I lkpg mötte lillbror upp oss och tillsammans gick vi och åt frukost. En frukost Linnéa och jag diskuterat fler gånger än jag kan minnas på jobbet. Det var gott. Linnéas syster Sara kom in till stan och efter några ärenden åkte vi hem mot Åtvidaberg. Härlit'
Helgen var kanon! Vackert!
Idag har jag bokat tåg/bussbiljetter hem, en enkelbiljett...
/a.
Today's the day
Då var äntligen dagen kommen, Norges nationaldag och den hade vi sedan länge planerat att tillbringa i huvudstaden. 
Tillsammans med vännen Anna, reste jag och Linnéa till Oslo för att fira och även besöka vännerna Mosan, Weine och Malin som nu mera bor där.
Vi lämnade Fr.stad med tåg 07.30 lördagsmorgonen. Framme i Oslo väntade Mosan på centralen och det blev ett kärt återseende. Vi åkte hem till deras lägenhet där dom bjöd på väldigt god fika och vi fick chans att ta igen lite förlorad tid. När vi kände oss redo tog vi på oss ytterkläderna och med paraply i hand gick vi mot city. Det var förutom aningen kallt fullt med människor, antingen i folkdräkt eller i den finaste kostymen. Vi gick längs Karl Johan, såg på paraden för att tillslut vinka till kungafamiljen. 
Efter paraden och kungafamiljen blev det en god fika på aker brygge. I väntan på rusståget fick vi lyssna till sköna grabbar och efter det gick vi för att ta en öl. Rusståget var dessvärre ingen höjdare men vi fick ialla fall uppleva det.
Efter rusståget valde vi att bege oss hemmåt till trions lägenhet. Där blev det att umgås med lite vin och mycket snack och diskussioner. Andrea och Roger kom förbi en sväng vilket var trevligt. När mer än halva kvällen gått började vi bli hungriga. Våra planer på att gå ut och käka slängde vi bort och Anna, jag och Linnéa åt vår picknickmat medan Mosan, Weine och Malin gick runt hörnet för take-away. Gott och väldigt trevligt! Efter maten blev det mycket musik och skratt.
Tyvärr rann tiden iväg och 23;59 gick vårt tåg tillbaka till Fredrikstad. Lite tråkigt men jag är glad för att vi ändå fick så pass mycket tid i Oslo och med vännerna som vi ändå fick. Hela 17 maj var kanon! 
/a.
Story of the impossible
Stämningen var på topp! Vi skulle, mot alla odds få delta i folkfesten, i det allra heligaste här i vår norska stad. Efter lite käk och dusch låste vi dörren och lämnade lägenheten för att strosa längs med älven mot Stadion. Förbi alla uteserveringar där glada, livfulla supportrar i alla åldrar laddade inför matchen. Solen värmde eftermiddagen och klockan närmade sig allt mer avspark.
Vi var i god tid och satt på våra (rätta?) platser när det var dags att blåsa igång kampen och låta herrarna sparka boll. Det var fullsatt och helt rött var vi än såg. Stämningen var verkligen på topp!
Som jag sa; Målfest. Glädje. Efter första halvlek hade FFK gjort tre mål, Aalesund hade gjort noll. När matchen var slut hade FFK gjort ytterligare två, Aalesund hade fortfarande inte gjort ett enda. Matchens slutresultat blev alltså vinst med 5-0 för FFK.
Dagen var den 16 mai, nästan lika stor som morgondagen och det blev vinst på Stadion. När kampen var slut var kvällen bara ung för alla invånare i Fredrikstad.
Linnéa missade tyvärr sista delen av matchen då hon var tvungen att åka och möte vår gäst för helgen. Men det gick bra och runt 21 var dom tillbaka och vår gemensamma kväll kunde börja. Snack, vin, choklad och till sist en tur på byen för att sen hem och sova oss pigga till dagen med stort D- 17 mai!
/a.
Hallelujah
För en stund verkade allt så mörkt, trots den underbara sommartid vi nu njuter av. Linnéa påpekade ironin i vad jag skrev "alla planerade med efterlängtatde aktiviteter". FFK, 17 mai, balen. Inget verkade gå som planerat, som längtat...
Inga biljetter till FFK?! Regn på 17 mai?! Ingen biljett till balen men ändå dyr hemresa bokad?!
Igår kom första glädjebeskedet; Christina hade fixat en biljett till balen åt mig. Många tack!
Imorse kom andra; det är möjligt att vi slipper regn, om inte så har vi paraply.
För ett par timmar sen kom det största glädjebeskedet; det blir kamp för mig och Linnéa. Vi har lyckats med bedriften att charma till oss biljetter! Trots att det varit slutsålt sedan lääänge.
Nu är det fest!
Imorgonkväll kommer Anna E hit. Det ska bli så sjukt kul. Efter matchen och Annas ankomst blir det utgång. Det ska enligt alla vara bra drag. Tidigt nästa morgon är det dags att inta tåget för att beöka huvudstaden Oslo. Ska vi fira nationaldagen så ska det vara rejält! Det tillsammans med våra vänner där!
Ha en underbar helg alla. Det ska vi!
/a.
All I need
med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött
Jag har spenderat en underbar, varm och solig helg i Åtvidaberg. Tid med mamma, bror och syster. Födelsedagskalas och dop. Vänner och släkt. Precis vad jag behövde.
Trots att tiden var knapp, så måste jag säga att helgen blev bättre än vad jag hade tänkt. Jag hann kanske inte med allt jag ville men ack så mycket ändå.
Tillbaka i Fr.stad och det är kanon. Sol, sol och sol, jobb, glass, promenad och picknick. Vi bor i en vacker sommarstad som på riktigt börjar vakna till liv. Precis vad jag behöver.
/a.
Always on my mind
Pappa är du framme i Afghanistan än? Har FS 15 tagit över befälet i Mazar-e-Sharif?
I måndags tidigt på morgonen for pappa iväg. Tiden han och vi andra med spänning sett fram emot är nu inne. Jag beundrar och tänker på dig. Hoppas att du på lediga stunder kan njuta av "Neil Young world tour -89" nere i MeS.
I sommar blir det ombytta roller; då är det jag som eftersänder Din post med små härliga meddelanden på ♥
"Den första dag ni möts, är ni vänner, nästa dag ni möts, då är ni bröder." Afghanskt ordspråk.
Idag har besvikelsen skuggat mig. Det jag mer än gärna ville kommer inte bli av. Vi var ca en timme försent och jag kommer sent förlåta att jag kan agera så orutinerat. Som ni förstår så är det dessvärre utsolgt till kommande FFK kamp mot Aalesund den 16 mai. Helvete, jag missar en underbar folkfest och allt jag vill är att gråta.
Men innan jag ger upp hoppet helt ska jag hålla utkik efter vår granne. Nummer 77 i FFK är min enda chans?
För att rensa huvudet gav jag mig ut på ett litet äventyr. Det var helt fantastiskt och jag mår så bra nu! En skogsvandring i över 2 timmar och jag har funnit mig själv!?
Att komma bort från allt var befriande. Att få göra det jag kände för just i stunden var befriande. Att gå, välja vilken stig, inte bry sig om något slutmål eller hur jag skulle komma tillbaka var en underbar känsla, frihet. Jag mådde så bra att jag inte orkade bli orolig över att jag för en stund faktiskt var helt vilse. Istället beslutade jag mig för att se mig om och hoppas på det bästa, någon gång måste jag väl hitta hem!? Jag gick upp och sen ned, fram för att sen vända och välja en ny stig. Klättra på berg och snubbla på rötter. Gå långt in i skogen, ta höger sen vänster, hitta en ny stig, inte bry sig om vart jag varit utan att jag faktiskt var på väg! Det var glädje och frisk natur! Några hundradelars sekunder tvivel men ganska snart; vad som händer händer!
There is a pleasure in the pathless woods;
There is a rapture on the lonely shore;
There is society, where none intrudes,
By the deep sea, and music in its roar;
I love not man the less, but Nature more...
Lord Byron
Nu vet jag vad jag ska ta mig till för att må så mycket bättre! Det ska finnas i mina tankar, det ska övervinna sorgen över en/alla mina missade matcher och att kära pappa nu befinner sig långt långt bort.
pappa, dock inte i ökenuniformen som kommer användas.
/a.
Times like these
♣
Ibland går dagarna och tiden fort. Mycket händer och ibland ingenting. Idag var i alla fall dagen kommen. Sista dagen på Hennes & Mauritz. Tänk att nu är det inte långt kvar... fyra helger. Alla planerade med efterlängtade aktiviteter!
Jag var tvungen att säga hejdå till min favorit idag. Hon som alltid är så snäll, som frågar hur man mår, hon som går förbi och klappar uppmuntrande på ens rygg. Jag kommer sakna henne och även h&m. Men jag ska inte deppa för det utan istället vara glad för att jag fick möjlighet att jobba där och med alla.
På måndag är det Sportmann, tro det eller ej. Vad säger vi om det? Jo, tack för minst två veckor. Det kan behövas nu när vi väntar underbara helger med kostsamma bestyr. Hem helgen som kommer för att se Donatello döpas. Till Oslo för att fira 17 maj!, men innan FFK! Hem igen för att bland annat se Klara och Filip med partners dansa runt! Sen är det att flytta hem...
Fråga inte hur det känns. Låt oss prata om något annat...
Ikväll blir det utgång! Ska bli underbart kul. Det kommer mer än säkert vara fullt med liv! Vi är på väg mot sommar, det är russ, det är gamla vänner och vänner. Det är vår sista helg ute tillsammans i fr.stad?!
Jobbade för övrigt på Gudesen i fredags. Både jag och Linnéa. Jag fick min favorit och favoritvän igen!
Efter:
På den svenska skalan 1-5 summerar vi kvällen till en 4a. Norsk summering blir en 9a. Skratt och vin här hemma. Diskussioner om gamla tider med mera. "Mm, men jag härjade kanske inte i Åtvid..."
Vi fick en kanonkväll. Med den bästa av avslutningar, nästan, för det kändes som det tog slut lite för fort..
...men det är ju inte slutet. För de var tre människor som vi kom att gilla och som vi kommer se igen! utan tvekan. Vi tackar för vår gemensamma måltid och coca cola!
Vi sa även hej och pratade lite med Ben, en trevlig kille från Stabburettiden. Det var greit!
♦
Take me on a trip, I'd like to go some day
Take me to New York, I'd love to see LA.
I really want to come kick it with you.
You'll be my American Boy, American Boy.
/ a.
