ajarkiewicz.

Här i Varkala har vi det väldigt bra. Bangalore har vi sedan länge lagt bakom oss. Istället njuter vi av oändlig utsikt över det blå havet med de enorma vågorna.

En morgon hade pappa och Adde bestämt sig för att följa med en fiskare ut i hans båt. Och vilken båttur sen!

På mornarna befinner sig nämligen delfinerna nära kusten och kontaktsökande som de är var adde och dom aldrig långt från dessa vackra varelser. Tro att jag hade velat vara med. Istället blev det ansiktsbehandlingar för mamma, mig och Olivia. Inte dumt det heller.

I kväll firar vi in 2009. Gott nytt år på er alla! Vi har bokat bord på en av alla resturanger som finns här på Varkalas klippa. Tillsammans med några trevliga svenskar. Den ena har otroliga historierna att berätta. Bland annat är hon en överlevare från flodvågen 4 år sedan. Vi har även bjudit in den häftigaste på länge. Hon är från Schweiz och är här själv och backpackar- precis som vi. Skillanden är väl den att hon är själv men främst att hon är 86 år. Vilken dam! Jag är imponerad!

Jag önskar er alla en trevlig kväll!
Vi ses 2009!
amanda

Vilket fantastiskt land. Helt galet men ändå fantastiskt.

Jag var rädd att jag skulle ha svårt att ta in att vi faktiskt var på vår efterlängtade resa, men det visade sig inte var några problem, överhuvudtaget!

Så många människor, all denna trafik och alla tutor därtill. En kortsammanfattning, så länge tutan fungerar, fungerar även fordonet.

Vi skulle utan att överdriva kunna säga att det mesta har (hittills-peppar peppar, touch wood) gått vår väg, men det har aldrig gått speciellt smidigt. Tvärtom! Allt började när vi skulle göra oss redo för resan, för att komma in i landet behövs nämligen visum. Visum som kom helt på villovägar, men här är vi!

Väl framme skulle vi spendera 2 nätter i Bangalore och sen ta oss ner till Varkala. Resan dit skulle bli med tåg. Och den blev faktiskt med tåg. Dock tog det oss i princip 2 dygn att få resan bekräftad.Det var mycket om och men under en lång tid, så det var en rejäl lättnad när den så blev, även om vi inte kunde vara helt säkra förens vi var på tåget.

Och inte ens det, visade det sig. Efter en timmes färd kommer 2 fransmän in och hade biljetter till 2 av våra platser. Lite ont i magen fick vi nog alla, eftersom vi inte hade någon riktig biljett, men till vår fördel fanns våra namn uppskriva vid vår tågvagn. Allt löste sig till slut, och vi satt rätt. (Att något ens fungerar i Indien med alla lustiga system de jobbar efter är ett mysterium.)

För att komma med detta tåg var vi tvugna att hoppa ner 1 klass, eller 2, men det fick duga. Tyvärr blev tåget försenat så vår 14 timmars resa blev tillslut på 20 timmar.

Tillbaka till Bangalore blir det flyg, alt. 1a klass på tåg :-)

De senaste dagarna har vi alltså vistats här i Varkala, i Kerala. Vi har det underbart bra och njuter av varje dag som går. Indier plus relativt många turister befinner sig här, och i alla konstellationer, allt ifrån familjer till par, singlar och kompisgäng. En ganska skön atmosfär med andra ord.

Idag och igår fick vi skåda underbara delfiner i vårt hav vi har som utsikt över och badar i varje dag. Solen skiner alltid och havet svalkar gott!

En lång, men ändå förkortad uppdatering.

Take Care
amanda.