In a little while
Kära Lina. Underbara, älskade Oliver! Goda Alfons och fantastiska Malin. Tack för en bra dag!
För övrigt så kan livet vara bra hårt ibland. Att bli lämnad är inget man gärna vill. Det kan svida, något oerhört. Igår fick vi beskedet att Alfons har en tumör och med tanke på dess framfart lär den med tiden bara växa och bli allt större. Är hans dagar räknade? Ska min trotjänare verkligen lämna mig och oss? Om det inte sved innan så svider det nu. Och säkert lär det svida mer framöver...
..för jag har en obehaglig känsla över att en vän kommer flytta långt härifrån. Dock finner jag all förståelse i världen, men det känns lika tråkigt- egocentrisk som man gärna kan bli i dessa situationer. Men jag hoppas att vi båda kan försvinna till platser där vi finner vad vi behöver.
Igår var jag hemma hos Alex igen. Min tur att välja film och det blev tillslut ett klart godkänt betyg. Plus i kanten för de rätta skådespelarna. DeNiro och Pacino.
Har funnit ett coolt band och en grym låt som passar mig utmärkt dagar som dessa- sweet.
••••••••••••• ••••••• •••••
I'm having trouble breathing
You're sitting on my chest
I sure could use the rest
Leave me
/a.
Darling darling
Jag haft en supertrevlig träff med härliga Christoffer. Det finns inte så mycket att säga mer än att det var verkligen på tiden. Och det märktes för det blev en lång lunch på Sandelius tidigare idag. När sen tennisen kallade på C var det hög tid för mig att bege mig hem för att fixa och styra för vår tillsammans med Liljessons bjudning. Martin och Marie tillsammans med den fem veckor gamla trollungen Arvid var inbjudna. En lyckad dag samt en trevlig kväll!
Imorgon ser det faktiskt ut som det blir läge för en efterlängtad utgång.
För övrigt så låg jag länge igår sömnlös. Kunde inte släppa tanken på vad som skulle bli sagt idag. Jag är fortfarande ovetande.
/a.
Fascination
Det finns så mycket som fascinerar mig i skrivande stund...
Hur en sak kan leda till den andra. Hur något kan få eller ta en otrolig vändning. Hur vissa känslor känns helt omöjliga att greppa. Att gränsen mellan skratt och gråt är så fin. Att ibland finns det inga ord och ibland strömmar dom bara ut. Att det kan vara så skönt att få prata med någon nära även om det känns som det värsta någonsin. Jag är också fascinerad över hur ord kan såra men även läka. Och hur bristen på ord kan svida.
Men mest fascinerad är jag nog ändå på hur tiden kan göra något så gott för en människa.
Linnéa och Asien. Fika med Malin och dotter. Alfons.
Fotboll. Promenad och youtube med Alex. Olivia.
Det var igår.
Idag är det Pappa!
Ett stort musikhjärta till min bästa Linnéa, Lina, Olivia, Malin, Klara!
och såklart till den bästa av mödrar; min mamma; BrittMarie!
Fascination, it's just the way I feel ;-)
/a!
Notion
Under sena kvällen lät jag Kings of Leon vila efter ett par veckor och kära Kjellvander fick ta vid. Hittade en fin version av not forever mellan mina deathmetal sökningar.
Pratade med en god vän igår. Utan att han själv vet om det sa han något när vi diskuterade lycka som fick mig att inse.
/a!
