ajarkiewicz.

Funderar på om jag ska skriva ett seriöst inlägg där jag berättar om vad som har snurrat i mitt huvud dom senaste dagarna eller om jag ska vänta en stund till, till då jag har mer energi och lust. För just nu är jag så väldigt trött och förstår egentligen inte varför jag sitter vid datorn.

Dagen idag var en lång dag. Hela den gångna veckan har jag tänkt och grubblat varje minut som gått av mina arbetstimmar. Men inte fredagen den 8 februari. Istället har jag bara försökt överleva dagen. I ipoden fanns för dagen inte musik som fick mig att sväva bort i drömmar, minnen och grubblerier utan det blev en ljudbok som mor och far skickat mig, SAKNAD! Inget fel med det, utan det var allt annat som vägde in. Ingen energi, illamående och lägg där till innebörden av titeln. Men arbetsdagen fick sig ett slut och strax efter 3 cyklade vi hemmåt. Det gick oerhört lätt att cykla, kanske för att jag igår äntligen tog min kära cykel till en reparatör som fixade min punka som jag bråkat med i flera, flera dagar. Det var trevligt hos cykelkillen. Kanske att jag måste tillbaka för imorse råkade jag halvt om halvt försöra min sadel men vi får se hur det blir med den saken.

Okej, nästa gång tror jag att det blir att berätta, inte bara om vad jag gör här utan mer om hur mina tankarna går nu när jag befinner mig i ett annat land, ny stad med nya jobb. Tillsammans med en vän men många kvar hemma, familjen hemma på Lindbergsvägen, långt borta från den vardag jag är van vid men närmare drömmar och uppsatta mål, upp och nedgångar. Ett nytt kapitel i livet. Det finns mycket som jag kan berätta bara jag vill. Vi får se vad jag beslutar att dela med mig av.

 


♣ /a.