ajarkiewicz.

Nu har vi varit här i en vecka och äntligen börjar alla bitar falla på plats, hör bara på det här;

Nybörjare på jobbet är ett minne blott- nu kan vi, utan några som helst problem måtta 10 st makrillskonserver med ögat. Respekt!

Förutom genom kroppspråk och skrik har vi sakta men säkert börjat lära känna våra kollegor med ord. Sånt är alltid trevligt!

Strul med busskort och tidtabell har vi lagt bakom oss, nu ser vi framåt!

Genom att Linnéas busskort alltid valde att krångla är vi nu kända av vår kära busschaufför- även när han åker förbi i en annan buss. Det finns inga dåliga kontakter!

Och framför allt, den saknade pusselbiten är upphittad- boende! Med stil lyckades vi, inte att sänka hyran nått nämnvärt, men inkludera den med bland annat att våra sängkläder ska tvättas av värden var tionde dag! Respekt!


                
En vacker dag i Fredrikstad!


Förutom Rami Shaaban, som jag tyvärr inte fått ögonen på än, har vi två andra kändisar här i Fredrikstad! Nyfikna?

Nåja, nu är det kanske inte orginalen, men vad gör det? Den ena jobbar faktiskt på vårt jobb. Likheten är slående, efter första dagen sa jag till Linnéa vem hon var identisk med, och Linnéa kunde inte annat än att hålla med, hon hade själv tyckte att hon var lik någon men kunde inte riktigt sätta fingret på vem det var, det kunde jag- Ugly Duckling ( Anki ) i Chicken Little!

Lookalike nummer två är vår egna busschaufför eller som Linnéa och jag säger; Jack Malone! Den här gången var det Linnéa som påpekade likheterna för mig- mitt i prick! Allt stämde mellan honom och vår lördagsagent från Without a trace.


Nya i landet och nya på jobbet, men allt har verkligen gått över förväntan, främst genom att alla människor här är så snälla och vänliga. Ta jobbarkompisarna som ett exempel, i princip alla har engagerat sig i vår jakt efter ett fast boende.

Dom slogs med häpnad när vi berättade att vi för tillfället bodde på ett apartment hotel och dagen efter hade dom rivit ut lägenhetsannonser från dagstidningar, dom hörde med deras barns hyresvärdar om det fanns någon ledig lägenhet, till och med chefen ringde en vän för att se om hon möjligen hade en lägenhet att hyra ut åt oss. Men det som värmde oss mest var ett oväntat erbjudande av Kim...

Kim är en norsk gutt som liksom vi jobbar på Stabburet. När vi under en lunch hade tagit plats vid ett av borden kom Kim och slog sig ned hos oss. Vi blev aningen förvånade eftersom vi aldrig pratat tidiagre men det var trevligt. Vi kom att prata om vår medhavda lunch, som likt alla dagar bestod av nudlar eller soppa, han fråga varför vi alltid käkade nudlar och jag kontrade med att "Vi är fattiga". Sen fråga han oss lite om boende och vi sa lite skämtsamt att vi efter den här veckan var hemlösa, han skrattade. För att följa upp samtalet frågade jag var och hur han bodde, och ganska snart var lunchen slut.

Följande dag när vi gick på lunch kom Kim återigen och slog sig ned. Vi log åt varann och sen som från ingestans sa han snällt att om vi ville och inte hittade något boende kunde få bo hemma hos honom och hans familj några dagar. Han måste verkligen tagit våra ord om hemlöshet på allvar. Förvånade men glada tackade vi för erbjudandet- vi bytte nummer!

Men som sagt, den sista pusselbiten hittat och vi fick lov att tacka nej till hans omtänksamma erbjudande.


/a.