ajarkiewicz.

Finns det något värre än att vara riktigt stressad? Riktigt stressad till ett jobb där nya arbetskamrater väntar? Jag tror nästan inte det, och vad kan vara mer frustrerande än att vara stessad av en anledning som man själv inte ligger till grund för och som man heller inte kan påverka?

Så gick tankarna på måndagseftermiddan när vi satt på bussen och insåg att vi kommer komma försent- igen! Bussen var i tid, men tack vare att en massa skolkids gick på och av bussen efter var och varannan krök kom vi försent till jobbet. Vi sprang, fort!

Väl inne på jobbet bytte vi om illa kvick för att sen se schemat- renskæring! Shit, då måste även förkläde och 2x hanskar på, minuterna rinner iväg. Ner snabbt till renskæringen, på vägen tar jag ett par hörselkåpor- musiken funkar inte- väl på plats ser jag att jag glömt armskydd, (inte första gången) ska jag springa upp och hämta? Kort betänketid, Ja! Tillbaka ner möts jag av en kvinna som pekar att jag ska ner till paketeringen, det behövs bara en här. Suck! Av med allt!

Jag går till "pakke extra", där en väldigt trevlig kvinna redan står, hon ler mot mig trots att jag envisas med att köra över hennes fingrar med makrillsbrukar.

Bortsett från henne och två- tre andra så ogillar vi våra nya arbetskamrater. Det är helt sjukt så otrevliga dom är. Ler inte mot oss, hjälper oss inte, ganska så oförskämda. Att dom sen är riktigt barnsliga är en annan femma. Jag längtar efter fredagen! Nog om det...

Eller nej förresten, berättade jag att jag även hann med att få skäll? För något som jag inte gjort, oskyldigt dömd!

Tydligen så fick hon i rennan bakom mig dåliga konserver, knögliga och skadade. Jag hör att det tjafsas lite så jag vänder mig om för att se vad som pågår. Hon frågar mig då om jag har hittat några fel på mina konserver, vilket jag inte hade. Hon svarar då med att våra konserver kommer från samma tunna så mina borde också varit skadade. Jag skakar på huvudet och försöker minnas de jag redan paketerat. Visst skulle jag väl märka om mina var fula och knögliga?! Sen hör jag att tjurskallen bakom mig säger till en annan kvinna att gå igenom mina kartonger som jag redan paketerat, vilket hon gjorde. Vad fann hon då? Jo, att alla mina var hela och fina! Där fick hon!

Tisdagen kunde Linnéa och jag konstatera var en av de längsta dagarna på Stabburet. Men för mig började den bra, på radion kunde jag lyssna till Neil Young, jag tänkte på pappa! Härlit'.


Kommentarer, kommentarer, kommentarer- mer kommentarer! I love it! Det är så kul att höra från er där hemma, tack tack!

Lina, min vän! Jag tänker ofta på dig!
Tack för dina omtänksamma hälsningar, dom värmer väldigt! 

                           


På lördag ska jag försöka skicka iväg brev! Ett till fars far och mor och även till mormor och Börje! Och, får inte glömma, någon som jag kommer tycka mycket om kommer få en present som jag inhandlat. Hoppas att det blir bra.

För er som inte visste så spelade FFK match i söndags, det blev vinst med 2-0. För oss på plats i Fredrikstad var det omöjligt att missa, underbart med fotbollsanda! Enligt tidningarna så skötte sig Rami bra i målet! Och Brann är för övrigt norska mästare...



Hur mår ni där hemma?

/a.