ajarkiewicz.

Onsdagen hamnar i kategorin; den jävligaste dagen hittills. Det finns inga större tveksamheter i den frågan, och argumenten är solklara!

Men innan dagen hann bli som den blev kom en ljusglimt, även denna gång genom en låt på radion. Jag tänkte på mamma! Leave right now med Will Young. Kommer du ihåg hur mycket vi tyckte om den?

Om veckans arbetskamrater (de som jobbar ordinarie på Stabburet byter skift varje veckan, genom att vi bara jobbar kvällskift gör att vi har nya arbets"kamrater" den här veckan.) det enda jag kan säga är att vårt första intryck av dom var helt rätt, tyvärr. Jag är inte den som är främmande för att ge folk en andra chans, snarare tvärtom, men det enda jag vill ge dom här är en fet smäll och hämnd, Linnéa är inte heller långt från handling. Förr var det så att den av oss som slapp vara i renskæren var gladast, nu är det tvärtom! Hur illa är det inte då? Dom är så sjukt bitchiga och lägg där till barnsliga.

Kanske att det bara är vi som reagerar på att människor i 40-årsåldern fortfarande tycker att det är roligt att springa runt på arbetstid och nypa varann i rumpan och klistra klisterlappar på varann. Att prata, eller snarare skrika med varandra är något som de hellre lägger energi på än sin arbetssyssla. Dubbelt arbete åt oss.

Jag tänker inte i detalj berätta vad som var utmärkande för onsdagen, men jag undrar om jag ger sken av att vara den som behöver sättas på plats, eller om det bara är ett väldigt märkligt sätt att välkomna in dom nya i gänget?! Det är inte utan att man slänger en tanke tillbaka på Posten då och då, hehe, (tack för hälsningarna förresten)

Vi ser fram emot nästa vecka då våra trevliga, vänliga arbetskamrater kommer tillbaka! Då har man en anledning att le igen och som oftast är den besvarad! Hur underbart är inte det? Så le människor, le!

Med dom snälla arbetskamraterna tog det två dagar, sen fick vi beröm för att vi var så duktiga och lärde oss fort, men dom som vi kommit att ogilla ser knappt på oss.

Jag känner även att jag vill uppmärksamma min kära roommate som gav mig världens kram efter att vi stigit av bussen. Det var precis vad jag behövde! Sen när vi kom hem gick hon till köket och fixade te och goda knäckemackor med salami och sallad på! Gott och jag känner mig redan starkare, nu är det krig!

                                                                            


Idag är det den 25:e oktober eller för Linnéa och mig mer känt som Annas födelsedag, ett stort Grattis vännen! Hoppas att du får en bra dag och att du hinner njuta mellan jobb och allt övande! 

            

/a.