ajarkiewicz.

... It's here!

Om en och en halv timme går mitt tåg. Tåget som kommer ta mig härifrån. Jag har packat och känner att det mesta som ska med tillbaka är med. Jag har en förbaskat tung resa framför mig. Både fysiskt och psykiskt. Avsked är aldrig roligt. Det spelar ingen roll om det handlar om att säga hejdå till vänner och familj, stad eller lägenhet. I det här fallet tar jag inte bara adjö av en lägenhet och en trevlig stad. Jag sätter punkt för ett stort kapitel i mitt liv.

Men i skrivande stund känns det okej. Faktiskt, men det är bara för att jag inte förstått vad det är jag gör. Vad det kommer att innebära.

Det är som det är. Livet leker, där ett kapitel slutar startar ett nytt. Jag är glad över den här tiden. Det är varit upp och ned, framgångar och motgångar. Glädje men även en del tunga stunder. Nyfikenhet och lärdomar. Bakslag och framsteg. Det har varit som det ska vara. Det har varit bra!

Min sista dag blev som önskad. Söndagen spenderades i parken med grannarna. Vi spelade jaix! Efter parken gick vi hem för käk och packning. Kvällen avslutades hemma oss killarna.

Tack till er alla som läst, som följt min resa här i grannlandet. Jag hoppas att bloggen uppfyllt sitt syfte, hålla er uppdaterade på vad som hänt här under den här tiden, vad vi haft för oss och hur saker och ting gått till. I med och motgångar.

Jag säger som i låten; I'd rather be working for a paycheck than be waiting to win the lottery.

/a.