Varje litet steg
Sitter ni bekvämt? För här kommer några dagar att summeras...
Fredag, dagen då vi skulle hem till Åtvidaberg. Biljetter var bokade och vi hade i god tid tagit reda på vilken buss vill skulle ta till Sarpsborg för att komma i tid till Swebus avgång. Vi kom i tid, faktiskt men det var inte utan att vi båda kände av oron att missa bussen. Som jag förklarat tidigare så har de lokala bussarna svårt att följa tidtabellen, framförallt tickar klockan iväg när många skolungdomar går på och av. Vi åkte från Fr.stad klockan 07.50, gissa om det gick på många kids under färden då en hållplats var utanför en skola! Det var smockat på bussen och vi kunde höra hur en del klagade på att det stod två stora trunkar i mittgången. Hur som helst, vi hann utan problem och en väldigt trevlig busschaufför välkomnade oss in i värmen- nu var vi på väg hem!
Allt gick bra och inga problem som kan liknas vid dem som dök upp på hemfärden uppstod. Eller det skulle väl kanske vara att Linnéa glömde sin mobil på bussen mellan Sarpsborg och Göteborg, bussen som senare på kvällen befann sig i Köpenhamn.
Väl framme i Göteborg var det bara att byta buss, ingen väntetid vilket var jätteskönt! Vi började närma oss vår slutdestination.
Med en timme kvar innan Linköping var ett faktum ringde Lina. För första gången på 5 veckor fick jag prata med den tjejen, det var härlit'.
Linköpings fjärrbussterminal! Det var mörkt ute, mycket folk och många bilar. Vart var min mamma? Var stod vår bil? Vi plockade ut vår packning och drog väskorna mot en bil som var väldigt lik vår bil men ingen mamma kunde skymtas. Sen såg jag henne och hon såg mig! Ett kärt återseende! Sen plockade vi upp syster, ännu ett kärt återseende!
Efter att ha lämnat av Linnéa hemma hos familj och nylagad mat var det snart min tur att få njuta av varma kramar och hemlagad lasange, men först skulle vi hämta David. Väl hemma blev det en glädjerik återförening. Aldrig tidigare har jag varit ifrån familjen så länge, det är svårt att beskriva i ord hur kul det var att träffa dom igen!
Helgen var kanon! Det som var lite tråkigt var att jag inte hann med ens hälften av vad jag hade tänkt att hinna med. Vad jag däremot hann med var att umgås med familjen, Anna, träna med mamma och Adde, träffa Frida, babyshower för Lina och Jespers kommande son, stan och Ikea med mamma, hälsa på hos farmor och farfar, träffa Jessi och Micke.
Kaya och jag målade till Melker
Det kändes sådär när man skulle gå till sängs på söndagskvällen...
...men jag fick glädja mig åt den här helgen och blicka framåt. I Fr.stad väntade ju trots allt en fin lägenhet och ett nytt jobb!
Vår packning tillbaka till Norge var värre än första gången, mycket och tungt! Och allt flöt inte alls på som man hade hoppats på.
Första sträckan till Göteborg gick förhållandevis bra, men när vi sen ska hämta vår packning saknas en ryggsäck. Hur är det möjligt? Linnéas ryggsäck med all mat som hon inhandlat till vårt nya kylskåp och hungriga magar. Ni kan inte förstå min och framförallt Linnéas stora besvikelse.
Vi fick ialla fall lite hjälp av en hygglig man som jobbar för Swebus. Han tyckte synd om oss där vi släpade på våra tunga bagage och vår förlust att han fixade in oss på en buss som avgick precis så att vi kunde åka med och slapp då två timmars väntetid. Fast när våra sjukt tunga väskor var pålastade hade vår hyggliga swebusman läst fel och den här bussen skulle inte alls åka via Sarpsborg..var vi på väg att bryta ihop? Men det visade sig inte vara några större probelm, busschauffören kunde tänka sig ett stopp i Sarpsborg, vi var tacksamma!
Vi hade tjänat två timmar men en kontroll i tullen gjorde att den resan drog ut på tiden.
Första dagen på H&M gick bra! Det var lite nervöst men mest spännande!
Jag vill även berätta att vi nu har flyttat in i vår nya lägenhet! Det tog oss en hel dag att flytta och städa men det var det verkligen värt för vi trivs jättebra här!
Hallen, köksdelen, badrummet och i väntan på säng!
/a.
Today is a good day
Det har varit en dag utan dess like. Det har varit en kanon dag. En dag med två stora glädjebesked. Jag vet egentligen inte vart jag ska börja, men för enkelhetens skull tar vi det i kronologisk ordning med början klockan 11.00.
Möte med Marie på Proffice, skulle hon möjligtvis ha ett jobb åt oss? Skulle vår tid som arbetslösa svenska jenter i Norge vara över? Dessvärre inte. Vi hade det trevligt och hon var till stor hjälp med mycket, men tyvärr hade hon inget jobb åt oss i dagsläget. Det var förhållandevis lugnt på arbetsmarknade, en nyhet som inte kom som någon chock. Däremot tipsade hon oss om att, ifall butiksjobb lockade, gå till de olika butikerna och lämna in våra cv:n för att på så vis få jobb. Sagt och gjort, med en bunt nykopierade cv:n gick vi mot Torvbyen Kjøpesenter för att finna lyckan. Det fanns ingen tid att slösa, vi ställde in siktet på H&M....
Och H&M blev det. Vi börjar på tisdag!
Det finns egentligen inte så mycket att säga om saken, vi gick dit, berättade att vi var på jakt efter jobb och gärna kunde tänka oss H&M. Det var perfekt, vi kom verkligen i rätt tid. Nu i juletider behövs det nämligen mer medarbetare och hon skulle passande nog ansöka om två extra i personalen. Dom två blev Amanda och Linnéa!!
Ni förstår att vi var glada och mer glädje skulle det bli, minst sagt...
Det visade sig vara en väldigt lyckad lägenhetsvisning igår. För när vi kom hem från H&M kunde vi ljuda mobilen och ett meddelande var mottaget, det stod; "Hei igjen. Ja dere kan få leiligheten. ..."
Efter alla visningar och efter alla nej-tyvärr så fick vi äntligen ett ja! Vi var i extas. Vi hoppade upp och ner, high five, skratt och skrik! Yes!
Jobb och lägenhet på en och samma dag, plus att helgen kommer att tillbringas hemma med familj och vänner! :-)
Imorgon är en heldag i buss, det kommer garanterat bli mycket musik och läsning!
Hade fint.
/a.
Pinch me
Nu har en halv vecka gått utan jobb. Även om vi haft saker att ta itu med och annat skoj att syssla med så börjar vi sakta men säkert klättra på väggarna. Vi behöver jobb! Inte bara av rastlöshetsskäl utan även och kanske framförallt ekonomiska skäl. Men som sagt, vi har inte legat på latsidan, imorgon har vi ett möte på Proffice inplanerat. Med svenska Marie. Det ser vi fram emot.
Något annat vi ser fram emot är lägenhetsvisningen vi har ikväll. Helt otroligt att han hade möjlighet till en visning. Lägenheten ligger i samma, underbara hus som den Linnéa och jag så gärna ville ha första gången vi var här men inte fick. Lägenheten vi ska se på ikväll är nästan, nästan idententisk med den vi såg i början på vår tid här i Fredrikstad. Vilket bidrog till två mail till han som hyr ut lägenheten från mig, varav det sista var ett reparationsmail, så att säga... Det var nog Linnéas samtal som fick oss visningen.
Resultatet av att inte ha något jobb att gå till och därför inte behöva ställa klockan gör att man lätt kan vrida och vända på dygnet. På något vis har vi dock lyckats behålla den normala dygnsrytmen, men det har inte gått en natt utan att jag drömt drömmar som är out of the ordinary. Linnéa skrattar gott när jag berättar...
Något väldigt kul och oväntat...
Rasse käkar Stabburets makrill i lumpen. Och den ska enligt vår militär vara en riktig höjdare! Vad han har mer i matlådan som konkurerar med vår makrill låter jag vara osagt. Skämt åsido, helt ärligt så är Stabburets makrill omåttligt populär här i Noge och försäljningen har ökat varje år. (vi har dock inte smakat själva)
På vår sista dag på jobbet blev alla anställda bjudna på julbord och tårta. Två skift skulle gå ner till ett, för att senare under hösten avsluta produktionen helt. Det smakade gott och tårtan var magisk.
Eftersom produktionen flyttas till Sverige och Abba, har Abba's anställda varit på ett flertal studiebesök under året för att lära sig maskinerna och tillvägagångsätt. Och i fredags var chefen där för att tacka av. Med sig hade han en liten Abba-box med allt möjligt i. Det var för alla att ta med sig en hem efter avslutad dag. Linnéa och jag tog honom på orden!
Idag tog jag cykeln ner till hotellet för att hämta min post. Jag älskar post! Pappa hade skickat mitt pass. Sen.. sen hade jag fått brev från Lina! Efter avklarat ärende på banken cyklade jag vidare ner till älven. Där satt jag och läste hennes brev. Underbart! Jag saknar henne så..
Vi har även hunnit med att se på bilder från vår bal och student som jag har inlagda på datorn. Helt otroligt vilka dagar det var. Fantastiskt. Det var kul att se tillbaka och minnas glädjen och värmen så här i höstkylan.
Ingen snö här än..
Till helgen kommer vi hem! Och det är ingen dröm...
/a.
The great escape
Nu är det inte långt kvar, nu är dagarna räknade, snart är Stabburet ett minne blott...
Imorgon jobbar vi vår sista dag på makrillsfabriken, fyra veckor bland makrill, konserver och kartonger är över för den här gången. Det har verkligen varit en spännande, omtumlande tid. Inget som vi gjort har varit förgäves utan jag tror vi har tagit lärdom av allt, både ris och ros!
Här är några nyckelord som beskriver vår tid på Stabburet;
långa dagar
nya bekantskaper
stress
ovana
nya erfarenheter
monotont arbete
bra lön
goda kollegor
onda kollegor
bussturer
tungt arbete
tidiga mornar
sena kvällar
nudlar, soppa, gröt
goda bakverk
leenden
smeknamn
norsk radio
inte radio över huvudtaget
röd pjamas
gummihandskar och skärmmössa
pakke ekstra- renne 1,2,3- krympe- renskæring- stable- sette på lokk- kartongvikning
vatten-tvål-handkräm
teckenspråk
skratt
Listan kan göras lång...
Det var ju några som var nyfikna på hur vi såg ut, här är vi dock utan hörselkåpor...
Här borta i Norge har vi även fastnat för en reklam som alltid får oss att le;
http://www.youtube.com/watch?v=CtMMHjzGIiA
Och vår låt för stunden är Colbie Caillat's Bubbly.
Här bor vi, Linnéa och jag:
Vi trivs bra!
/a.
Speed of sound
♥♥♥♥
Och om du saknar mig ibland
så kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret
"fria vägar ut"
Över gränsen
Helgen är över. En helg där mycket skulle hinnas med, och vi lyckades faktiskt med bedriften att styra upp allt så vi fick ut det bästa av helgen, en helg som kom att bli väldigt trevlig...
Det som var mest utmärkande för helgen var framförallt att vi skulle få besök! Från Sverige. Av mamma och pappa Alm. Det skulle bli väldigt trevligt och jag var verkligen glad för Linnéas skull. Hon skulle äntligen få se sina kära föräldrar efter 3 veckor hemmifrån. Att hon såg fram emot helgen är väl knappast något jag behöver understryka...
Men saker och ting dök upp och beslut var tvunga att fattas snabbt. På fredagen fick vi reda på att det behövdes folk som skulle jobba extra under lördagen, närmare bestämt 8 timmar extra. Hur gick tankarna? $$$$! Men sen var det ju så att vi skulle få besök. Det kändes sådär att veta att Christina och Bertil färdats flera mil till Fredrikstad för att träffa Linnéa och mig och sen kommer vi jobba.
Vi vägde för och nackdelar och kom sen fram till att jobbet gav för bra betalt för att struntas i. Vi skulle trots allt bara jobba till 15.00, och förutom på lördagseftermiddagen och kvällen skulle vi även hinna umgås på fredagen och söndagen.
Att vi sen var tvugna att jobba över 2½ timme på fredagseftermiddagen kändes ganska typiskt, men Linnéas föräldrar förstod läget och trots Linnéas stora besvikelse och frustration gick det bra. När vi kom hem duschade Linnéa snabbt för att sen sticka iväg för ett kärt återseende av hennes mor och far. Jag stannde kvar hemma för att göra iordning både mig och vårt rum. Det skulle se trevligt och mysigt ut när dom kom hit. Jag tror jag lyckades...
Känslan av att se två välkända ansikten var mer än trevligt, och med sig hade dom saker med från våra hem. Mamma och pappa hade packat med massa bra och nödvändiga saker. Det blev lite av en mini-julafton, inte helt fel. Genast skulle vårt rum bli mer hemtrevligt. Varsin cykel har vi nu också, kanon.
Efter att vi hade visat Christina och Bertil hur vi bor var det dags för mat. Dom bjöd oss på en kinaresturang nere vid älven, det smakade väldigt bra och det var trevligt att sitta ner och prata.
Efter att vi hade slitit våra 8 timmar på Stabburet var det åter dags att träffa våra gäster från Sverige. Det blev lite mingel på ett mysigt ställe som heter Katti. Lagom när vi var klara på Katti ringde matklockan. Den här gången blev vi bjudna på hemskt god pizza på det sjukt trevliga stället Peppes pizza. Yum! Med Bob Dylan i bakgrunden mumsade vi på The Tropical och Heavy Heaven och umgicks. Kvällen började sakta leda mot sitt slut och Linnéa och jag var ganska trötta.
Vi sa hejdå och våra steg tog oss till sängen och en god natts sömn, för att sen ses på hotellt klockan 0900 för god hotellfrukost och sen en snabbvisit till Sverige.
Det var en trevlig helg som tyvärr var över fortare än vi hade önskat och det var dags för föräldrarna Alm att bege sig hemmåt till Sverige och Åtvidaberg. Tack för den här helgen!
Anna! Tack för en fin present och en fin tanke!
Christina, Linnéa & Bertil
/a.
Walking in my shoes
Nu har det gått ytterligare några dagar sedan jag sist skrev, vad har hänt sen dess? Mycket och inget. Men innan jag berättar vad vi har haft för oss vill jag bara tacka!
Mamma!
Pappa!
Jag är nästan lika glad i min namnsdag som Anna är i sin födelsedag, så ni kan förstå hur mina ögon lyste upp den 26 oktober när jag såg att jag fått några namnsdagsgratulationer via sms, och sen, när det gick upp för mig att jag även fått paket, då mina vänner, då var jag i extas. Innehållet i paket var kanon, men det som värmde allra mest var tanken från mor och far, underbart.
Söndagen var som tidigare nämt en lugn dag som avslutades med När facit fanns! Jag satt som fastklistrad vid tv, jag är glad att jag inte missade det.
Sen måste jag även berätta hur det gick på lägenhetsvisningen som vi var på, för vi kom faktiskt dit! Och tur var väl de, för en sån fin och mysig lägenhet hade vi inte velat missa.
Vi kliver på bussen, med i stort sätt noll koll på om den skulle ta oss dit vi ville, spännande värre. Vart vi sen exakt skulle gå av bussen var ett stort mysterium. Och hade det inte varit för min undermedvetna arbetsskada att läsa varje gatunamn hade vi säkerligen inte kommit fram. Av en ren slump tyckte jag mig läsa gatunamnet och av en ren rexflex tryckte jag på stoppknappen. Läskigt, då vi på kartan trodde att vi listat ut på ett ungefär var huset skulle ligga och att vi nu var långt därifrån....men, rätt hade jag, och vi fick skåda en väldigt fin lägenhet. Vi var dock långt ifrån dom enda som hittat rätt, men man ska väl aldrig säga aldrig?!
I tisdags tog jag en sväng på stan själv, hade ett ärende på posten att uträtta. Linnéa stannade hemma och uppdaterade sig lite på nätet. På vägen hem svängde jag förbi hotellet där vi hyr rum ifrån. Jag skulle se efter en dammsugare och sen passade jag även på att fråga om jag möjligtvis fått nått brev... eller kanske ett paket?! Det hade jag, fantastiskt. Men jag var tvungen att hämta ut det på posten, attans, jag som precis kom därifrån och snart var det dags för jobb. Det fick vänta en dag.
När vi kom hem från jobbet den kvällen hade vi bestämt oss för att se på film och dricka te. Det blev Perfume, The story of a murderer, eller ja, vi såg halva, sen somnade vi.
Den sista halvan såg vi på halloweennatten. Det var grymt skönt att ta det lugnt och gosa ned sig i sängen efter en hård dag. På förmiddagen, innan jobbet hade vi nämligen storstädning av köket. Det behövdes verkligen! Sen hann jag även med att springa till Posten för att hämta mitt paket! Och jag gjorde det inte obemärkt kan jag säga...
När jag kliver in på Posten så tjuter det, men jag la inte mycket tanke i det utan tog en kölapp och tittade runt lite. Sen när jag äntligen hade fått min paket! var det dags gå ut, det tjöt! Okej, det var bara att vända och gå tillbaka, det tjöt igen! Alla stirrar och en kvinna kommer fram till mig. Vi pratar lite och hon frågar om det kanske är mitt paket som gör att det tjuter, men jag berättar att jag tror det tjöt redan när jag gick in första gången. En annan kvinna som jobbar där kolla lite snett på mig, sen kommer en man fram och tar mitt parti genom att berätta att det lät redan när jag kom in, tack! Jag testar utan paketet och det tjuter. Vi kom fram till att felet kunde ligga hos dom eller att min mobil gav ifrån sig nån signal. Vi sa hejdå och jag lämnde Posten, det tjöt!
Att jag även skulle in i köpcentrumet och in på Claes Ohlson gjorde mig lite nervös, men det gick bra. Det tjöt inte om mig!
Av allt som Linnéa och jag pratar om så tycks två ämnen alltid återkomma. Mat och julen. Vi längtar båda till julen och allt som hör där till. När vi pratar om mat så drömmer vi oss gärna bort och sen frågar vi oss själva varför vi plågar oss så....men vi äter på bra här, så ni behöver inte oroa er för något.
jessica! min vän! jag saknar dig och det glädjer mig att du haft det bra på din resa! När jag är hemma så ska jag ta med dig på en lång härlig vinterpromenad, och det ska skapas änglar i snön!
Emelie, jag har det bra och det är roligt här. Saknar dig och din syster också.
Alex, vi har det bra och mycket händer men visst vi vill gärna komma hem och lysa upp lite grann :)
hade
/a.
