Relax take it easy
Idag är det söndag och vi har nu varit här i två veckor. Tiden går verkligen fort när man har roligt och mycket händer. För mycket har hänt och vi har fått erfara massor på bara fjorton dagar. Men hur roligt är inte det? Hur kul som helst. Nu har kanske inte allt varit en dans på rosor, men vad gör det? Det du inte dör av gör dig bara starkare finns det ju något som heter.. så sant.
Helgen har varit lugn och det var skönt efter ett tufft slut på veckan. Som jag tidigare berättat så jobbar vi kväll varje veckodag förutom fredagen då alla jobbar dagskiftet. Med mer kunskap om busstidstabeller gick vi upp redan klockan 06.00 för att ta bussen en timma senare. Det blev bara fem timmars sömn den natten. Men väl på jobbet blev vi direkt glada, de flesta av de "goda" skulle jobba och många i det andra teamet inte. Goodies! (som en cool skåning brukar säga.)
Fatima, hon är för övrigt min och Linnéas favorit, frågade mig när vi gick ner ensamma till paketeringen hur det hade gått att jobba i veckan och vilka vi helst jobbar med, en lätt fråga med ett givet svar, Er! Hon log, sen berättade jag att det hade varit ganska jobbigt att jobba med i det andra teamet och hon bara nickade, hon förstod precis vad jag menade. Hon sa att det inte bara var vi som kände så, skönt att höra!
Men slutet av veckan gick faktiskt bra, mot all förmodan. Ingen dag går snabbt på Stabburet men den här gick ialla fall inte så långsamt. Jag bröt lite mot reglerna och hade på mig mitt halsband som jag fick av mamma, Belive! Jag kände mig stor och stark :) Något positivt var att vi snackade bla. med en kille som heter Jonas, det var väldigt trevligt, sen så jobbade Linnéa och jag mycket "tillsammans" så vi kunde prata lite då och då och skratta! Plötsligt var det fredag.
I fredags fick vi reda på att alla skulle sluta klockan 14.00, inte 15.30 som det står på schemat. Neeej, vi vill ju jobba- gärna övertid! Men vad ska man göra? Samma sak inträffade förra fredagen, men då fick vi frågan om vi ändå ville jobba vår tid, men att vi sånna fall skulle vara ensamma kvar på fabriken... Okej hur skulle det gå till? Vad gör vi om en maskin krånglar (vilket inte är spec. ovanligt) ? Vilken tunna ska vi plocka konserverna ifrån? Det var mycket vi inte visste och att vi endast hade jobbat en! vecka gjorde beslutet ganska lätt! Vi tackade nej...
Efter att vi hade duschat steg vi på bussen hem, men vi stannade på tre! olika mataffärer och handlade mat. Det var rätt tröttsamt men det var det värt. När vi kom hem lagade vi god mat. Spagetti och köttfärsås, åt vi det förra fredagen också? Hur som, gott var det ialla fall, speciellt med den goda färska salladen vi hade till!
Lördagen var en toppendag! Vi sov ut, åt en god frukost, dvs naturell yoghurt med müsslie, till det bröd med salami, tomat och gurka! Smaskens. Sen gick vi till centrum, på min önskan, enligt ryktet skulle Shaaban vara där tillsammans med några andra spelare från FFK- det får jag bara inte missa... men det gjorde jag, vi kom försent, attans! Det blev dock en bra dag ändå med fönstershopping och så även lite, lite shoppning. Men det vara bara lite, jag lovar!
När vi kom hem, några timmar senare, var det dags att laga mat. Lördagens måltid fick högsta betyg, Gott! Efter det var det dags för mys och film. Vi velade länge men bestämde oss till sist för att vara modiga och se filmen. 1408, en psykologisk thriller om ett hotellrum där ingen klarat mer än en timme, kruxet var att man inte heller kunde checka ut. Läskigt då vi bor i ett rum med en hotelldörr (obs! inget hotellrum), rumsnummer 2004. Men det visade sig ganska snart att vi oroat oss i onödan, den var inte så bra, ej heller speciellt läskig. Tur var kanske det...?
Idag blir det att ta det lugnt, göra några ärenden för att sen gå på en lägenhetsvisning. Spännande! Frågan är hur vi kommer dit...
Två veckor har gått och jag saknar min syster och bror. Jag skulle gärna vilja krama om er!
Tack igen för hälsningarna, det är så kul! Och kul att du har hittat hit Annette! Pappa, vi gjorde som du sa, vi unnade oss lite extra, tack för ett bra tips! :)
Pelle, I took the high road and it feels great! Matchen gick ju bra, kul! Idag är det söndag...är skivan klar? Jag tar för givet att låten jag önskade är med! :)
Hade
/a.
Ain't no sunshine
Onsdagen hamnar i kategorin; den jävligaste dagen hittills. Det finns inga större tveksamheter i den frågan, och argumenten är solklara!
Men innan dagen hann bli som den blev kom en ljusglimt, även denna gång genom en låt på radion. Jag tänkte på mamma! Leave right now med Will Young. Kommer du ihåg hur mycket vi tyckte om den?
Om veckans arbetskamrater (de som jobbar ordinarie på Stabburet byter skift varje veckan, genom att vi bara jobbar kvällskift gör att vi har nya arbets"kamrater" den här veckan.) det enda jag kan säga är att vårt första intryck av dom var helt rätt, tyvärr. Jag är inte den som är främmande för att ge folk en andra chans, snarare tvärtom, men det enda jag vill ge dom här är en fet smäll och hämnd, Linnéa är inte heller långt från handling. Förr var det så att den av oss som slapp vara i renskæren var gladast, nu är det tvärtom! Hur illa är det inte då? Dom är så sjukt bitchiga och lägg där till barnsliga.
Kanske att det bara är vi som reagerar på att människor i 40-årsåldern fortfarande tycker att det är roligt att springa runt på arbetstid och nypa varann i rumpan och klistra klisterlappar på varann. Att prata, eller snarare skrika med varandra är något som de hellre lägger energi på än sin arbetssyssla. Dubbelt arbete åt oss.
Jag tänker inte i detalj berätta vad som var utmärkande för onsdagen, men jag undrar om jag ger sken av att vara den som behöver sättas på plats, eller om det bara är ett väldigt märkligt sätt att välkomna in dom nya i gänget?! Det är inte utan att man slänger en tanke tillbaka på Posten då och då, hehe, (tack för hälsningarna förresten)
Vi ser fram emot nästa vecka då våra trevliga, vänliga arbetskamrater kommer tillbaka! Då har man en anledning att le igen och som oftast är den besvarad! Hur underbart är inte det? Så le människor, le!
Med dom snälla arbetskamraterna tog det två dagar, sen fick vi beröm för att vi var så duktiga och lärde oss fort, men dom som vi kommit att ogilla ser knappt på oss.
Jag känner även att jag vill uppmärksamma min kära roommate som gav mig världens kram efter att vi stigit av bussen. Det var precis vad jag behövde! Sen när vi kom hem gick hon till köket och fixade te och goda knäckemackor med salami och sallad på! Gott och jag känner mig redan starkare, nu är det krig!
Idag är det den 25:e oktober eller för Linnéa och mig mer känt som Annas födelsedag, ett stort Grattis vännen! Hoppas att du får en bra dag och att du hinner njuta mellan jobb och allt övande!
/a.
Hey hey, my my
Finns det något värre än att vara riktigt stressad? Riktigt stressad till ett jobb där nya arbetskamrater väntar? Jag tror nästan inte det, och vad kan vara mer frustrerande än att vara stessad av en anledning som man själv inte ligger till grund för och som man heller inte kan påverka?
Så gick tankarna på måndagseftermiddan när vi satt på bussen och insåg att vi kommer komma försent- igen! Bussen var i tid, men tack vare att en massa skolkids gick på och av bussen efter var och varannan krök kom vi försent till jobbet. Vi sprang, fort!
Väl inne på jobbet bytte vi om illa kvick för att sen se schemat- renskæring! Shit, då måste även förkläde och 2x hanskar på, minuterna rinner iväg. Ner snabbt till renskæringen, på vägen tar jag ett par hörselkåpor- musiken funkar inte- väl på plats ser jag att jag glömt armskydd, (inte första gången) ska jag springa upp och hämta? Kort betänketid, Ja! Tillbaka ner möts jag av en kvinna som pekar att jag ska ner till paketeringen, det behövs bara en här. Suck! Av med allt!
Jag går till "pakke extra", där en väldigt trevlig kvinna redan står, hon ler mot mig trots att jag envisas med att köra över hennes fingrar med makrillsbrukar.
Bortsett från henne och två- tre andra så ogillar vi våra nya arbetskamrater. Det är helt sjukt så otrevliga dom är. Ler inte mot oss, hjälper oss inte, ganska så oförskämda. Att dom sen är riktigt barnsliga är en annan femma. Jag längtar efter fredagen! Nog om det...
Eller nej förresten, berättade jag att jag även hann med att få skäll? För något som jag inte gjort, oskyldigt dömd!
Tydligen så fick hon i rennan bakom mig dåliga konserver, knögliga och skadade. Jag hör att det tjafsas lite så jag vänder mig om för att se vad som pågår. Hon frågar mig då om jag har hittat några fel på mina konserver, vilket jag inte hade. Hon svarar då med att våra konserver kommer från samma tunna så mina borde också varit skadade. Jag skakar på huvudet och försöker minnas de jag redan paketerat. Visst skulle jag väl märka om mina var fula och knögliga?! Sen hör jag att tjurskallen bakom mig säger till en annan kvinna att gå igenom mina kartonger som jag redan paketerat, vilket hon gjorde. Vad fann hon då? Jo, att alla mina var hela och fina! Där fick hon!
Tisdagen kunde Linnéa och jag konstatera var en av de längsta dagarna på Stabburet. Men för mig började den bra, på radion kunde jag lyssna till Neil Young, jag tänkte på pappa! Härlit'.
Kommentarer, kommentarer, kommentarer- mer kommentarer! I love it! Det är så kul att höra från er där hemma, tack tack!
Lina, min vän! Jag tänker ofta på dig!
Tack för dina omtänksamma hälsningar, dom värmer väldigt!
På lördag ska jag försöka skicka iväg brev! Ett till fars far och mor och även till mormor och Börje! Och, får inte glömma, någon som jag kommer tycka mycket om kommer få en present som jag inhandlat. Hoppas att det blir bra.
För er som inte visste så spelade FFK match i söndags, det blev vinst med 2-0. För oss på plats i Fredrikstad var det omöjligt att missa, underbart med fotbollsanda! Enligt tidningarna så skötte sig Rami bra i målet! Och Brann är för övrigt norska mästare...
Hur mår ni där hemma?
/a.
New way home
Imorse vaknade vi av klockan som ringde redan vid 9. Upp för att göra oss iordning, äta frukost och packa det sista för att sen byta bostad.
Det har varit en ansträngande dag idag men mer om det orkar jag inte berätta. Vad jag däremot ska säga er är att vi har frossat i hotellfrukost! Rostat bröd, marmelad, te, kaffe, mjölk! Väldigt gott och vi njöt av varje sekund.
Igår hade vi ytterligare en myskväll. Det blev svt och popcorn, väldigt skönt. Anna fick äntligen tag i oss och fick en pratstund med Linnéa, själv var jag glad i att få prata med vänner över internet. Det var värt mycket och nu har jag ett stockholmsbesök inkl. konsert att se fram emot, trevliga tider!
För ett par dagar sedan läste jag ut boken, det var väldigt bra läsning för övrigt, och i väntan på att jag ska få hit boktipset från Jens ska jag nog läsa om levnadsöden och drömmar en gång till.
I skrivande stund känner jag mig lite nere och saknaden efter alla på Lindbergsvägen tränger sig på, men jag har ju Linnéa här, och det är jag glad över! När jag sitter här och uppdaterar er har hon så snällt lagat mat åt oss båda!
Hade fint allihop!
/a.
Somewhere only we know
Nu har vi varit här i en vecka och äntligen börjar alla bitar falla på plats, hör bara på det här;
Nybörjare på jobbet är ett minne blott- nu kan vi, utan några som helst problem måtta 10 st makrillskonserver med ögat. Respekt!
Förutom genom kroppspråk och skrik har vi sakta men säkert börjat lära känna våra kollegor med ord. Sånt är alltid trevligt!
Strul med busskort och tidtabell har vi lagt bakom oss, nu ser vi framåt!
Genom att Linnéas busskort alltid valde att krångla är vi nu kända av vår kära busschaufför- även när han åker förbi i en annan buss. Det finns inga dåliga kontakter!
Och framför allt, den saknade pusselbiten är upphittad- boende! Med stil lyckades vi, inte att sänka hyran nått nämnvärt, men inkludera den med bland annat att våra sängkläder ska tvättas av värden var tionde dag! Respekt!
En vacker dag i Fredrikstad!
Förutom Rami Shaaban, som jag tyvärr inte fått ögonen på än, har vi två andra kändisar här i Fredrikstad! Nyfikna?
Nåja, nu är det kanske inte orginalen, men vad gör det? Den ena jobbar faktiskt på vårt jobb. Likheten är slående, efter första dagen sa jag till Linnéa vem hon var identisk med, och Linnéa kunde inte annat än att hålla med, hon hade själv tyckte att hon var lik någon men kunde inte riktigt sätta fingret på vem det var, det kunde jag- Ugly Duckling ( Anki ) i Chicken Little!
Lookalike nummer två är vår egna busschaufför eller som Linnéa och jag säger; Jack Malone! Den här gången var det Linnéa som påpekade likheterna för mig- mitt i prick! Allt stämde mellan honom och vår lördagsagent från Without a trace.
Nya i landet och nya på jobbet, men allt har verkligen gått över förväntan, främst genom att alla människor här är så snälla och vänliga. Ta jobbarkompisarna som ett exempel, i princip alla har engagerat sig i vår jakt efter ett fast boende.
Dom slogs med häpnad när vi berättade att vi för tillfället bodde på ett apartment hotel och dagen efter hade dom rivit ut lägenhetsannonser från dagstidningar, dom hörde med deras barns hyresvärdar om det fanns någon ledig lägenhet, till och med chefen ringde en vän för att se om hon möjligen hade en lägenhet att hyra ut åt oss. Men det som värmde oss mest var ett oväntat erbjudande av Kim...
Kim är en norsk gutt som liksom vi jobbar på Stabburet. När vi under en lunch hade tagit plats vid ett av borden kom Kim och slog sig ned hos oss. Vi blev aningen förvånade eftersom vi aldrig pratat tidiagre men det var trevligt. Vi kom att prata om vår medhavda lunch, som likt alla dagar bestod av nudlar eller soppa, han fråga varför vi alltid käkade nudlar och jag kontrade med att "Vi är fattiga". Sen fråga han oss lite om boende och vi sa lite skämtsamt att vi efter den här veckan var hemlösa, han skrattade. För att följa upp samtalet frågade jag var och hur han bodde, och ganska snart var lunchen slut.
Följande dag när vi gick på lunch kom Kim återigen och slog sig ned. Vi log åt varann och sen som från ingestans sa han snällt att om vi ville och inte hittade något boende kunde få bo hemma hos honom och hans familj några dagar. Han måste verkligen tagit våra ord om hemlöshet på allvar. Förvånade men glada tackade vi för erbjudandet- vi bytte nummer!
Men som sagt, den sista pusselbiten hittat och vi fick lov att tacka nej till hans omtänksamma erbjudande.
/a.
Be good or be gone
Fredagen var inte som tidigare dagar.
Den började väldigt tidigt och som "inte vår dag idag". För att förstå vrider vi tillbaka klockan till torsdagskvällen.
Av en ren slump får vi veta att vi inte kommer jobba kvällsskiftet på fredagen, utan börja halv nio och jobba till halv fyra. Ouch! Som två frågetecken ser vi på varandra och jag tar ett djupt andetag, hur gör vi nu? Vi har en liten frågestund med kollegorna angående bussarna ut till Stabburet- vi blev aningen besvikna. Inte nog med att vi kommer hem en och en halv timme efter avslutat pass varje kväll, jo nu verkade det som att vi även måste stiga upp för att ta en buss som avgår(!) en och en halv timme innan vi börjar. Sightseeing sa någon. "Hemma" 24.00 upp igen 06.00 för att jobba ett x antal timmar, varför hade ingen sagt något? Hur som, nu var det som det var...
På väg hem i bussen tog Linnéa fram en busstidstabell och till vår förvåning tyckte vi att det verkade som att vi lika gärna kunde ta bussen fem över åtta, dvs tjäna en timme! men vi var inte säkra, så vi frågade chauffören, o visst den gick till Stabburet. YES!
Klockan ringde tidigt och vi ville bara somna om! men icke, efter frukost gick vi till bussen och sen bar det av till jobbet! Jag valde att halvsova lite, för att inte bryta trenden, när jag plötsligt vaknade av att Linnéa knuffa till mig i sidan och sa med en oroad röst: Bussen svängde inte av! Brukar den inte alltid svänga av här?
Shit!! Okej, vi kommer komma försent till jobbet, attans! Sjutton! Förbannat! Jag går fram till chauffören och frågade varför han inte svängde av, han förklarade att den här turen tar Øyenkilen på tillbakavägen. Det, mina vänner, var inte vad vi ville höra! Nu förstod vi varför vi skulle ta den redan klockan 7, för vi skulle inte vara framme förens 8- Sightseeing! Men det var bara att gilla läget och ringa ett jobbigt samtal- till chefen. Jag förklara läget och hon förstod!
Chauffören förstod också och släppte av oss precis utanför byggnaden, vi sprang!
Snabbt som bara den bytte vi om, kolla schemat, jag skulle vara i renskæren, usch!, bad om ursäkt till chefen och började jobba! Idag gjorde vi makrill med kryddning av salsa, nästa vecka är det med pepparsmak. 
Med kvällen ledig har vi bestämt oss för en myskväll! Det blir lyxmat innan film och pocorn- spagetti med köttfärsås! Den valda filmen är senaste Beck- I guds namn, spännande!
Nästa gång jag skriver kommer jag berätta om arbetskamraterna, deras godhet och jakt på lägenhet till oss!
Mamma!
Pappa!
Olivia!
Adrian!
/a.
Working class hero
Produksjon av makrell i tomat....
14.30 började vår fjärde arbetsdag på Stabburet i Øyenkilen och slutade 22.30 som varje kväll, men nu vill jag berätta för er om den första arbetsdagen på makrillsproduktionen, läs och njut!
Linnéa och jag åkte som bestämt till Manpower för att möta upp JanOle som skulle skjutsa oss ut till Stabburet, spännande med tanke på vad lite vi visste om våra arbetsysslor, men det skulle vi snart bli varse!
Väl framme stiger vi ut ur bilen, det luktar fisk. Efter att fått arbetskläder (beskriver dom längre ned), gått igenom regler och dyl. var det dags för en snabb rundtur. Hon visade vad man gjorde på de olika ställena, gick igenom ren zon- orenzon- Vi tvättade händerna mycket på dom 8(!)timmarna. Vi gick först in i dörren som var märkt med ren zon. Halvvägs in genom dörren möttes vi av en lukt som fick oss båda att häpna och runt hörnet fick vår syn möta en av våra framtida sysslor- renskærning! Vad jag tänkte i den stunden kommer jag inte ihåg, det bara snurrade i huvudet och det var svårt att hålla sig för skratt. Vi gick vidare...
Oren zon, packa packa packa! På rullband kom det makrillsburkar som skulle packas ned i kartonger (som man byggde under tiden), tjugo stycken i varje kartong.
Linnéa och jag fick sen dela på oss, nu var det dags att börja jobba! Jag började med att packetera makrill och Linnéa fick äran att gå ner till renskærning, men vi kom att byta ungefär varannan timme.
Innan man la i makrillskonserverna i kartongen skulle man kolla så att dom var rena och hela. Det gick riktigt fort innan man kom in i det på riktigt, som tur var så fanns det en stoppknapp att använda då det gick alldeles för fort. Hur många gånger jag tryckte på den? Kommer inte riktigt ihåg....
Nere på renskærningen fick man ta emot ett Stort lass med fiskfiléer som kom på ett rullband, uppgiften var nu att gå igenom fisken så att dom såg respektabla ut, gjorde dom det puttade man ner dom på ytterligare ett rullband. Jag fick en mild chock när jag stod där första gången, inte så mycket för lukten, även om den skiljde sig en aning från vanlig lukt, utan för att det fanns inget som hette nybörjare. Jag hann knappt klart med första lasset innan nästa kom, tänk er när det tredje lasset kom- då låg det en, möjligen två filéer på marken, och ett x antal slank ner på det andra rullabndet utan att jag ens hann kika på dom.. men men.. Andra gången gick det bättre och så även den tredje... Man lär sig snabbt som tur är!
Så här ser vi ut:
På fötterna har vi liknande träskor.
Vi bär röda byxor och röd tröja, ser ut som en pjamas!
På huvudet bär vi en tunn mössa med en randig skärm på. Ni ska vara se så snygga vi är!
När vi är i ren zon har vi även på oss handskar, ser ut som diskhandskar, i ren zon behöver vi också ett förkläde och armskydd.
Hörselkåpor av den anledningen att det dånar så värst. Dagen kan bli Riktigt lång och seg om man inte får ett par med radio i, jag vet, Linnéa vet mer!
Hade fint!
/a.
When will I see your face again?
Nu är jag äntligen i Fredrikstad, men vi backar några dagar...
Sista helgen hemma var fylld med avsked. Via telefon, sms och besök. Vemodigt med ändå med känslan- Yes! Lördagen gick i ett, packa, handla, fotboll, hejdå, middag med familjen, hejdå, hej-film-hejdå!
Efter att jag sagt adjö till Anna så kom jag hem till ett mysigt, varmt hus med tacopaj och levande ljus på hela undervåningen, avskedsmiddag med familjen. Som ni förstår så var det väldigt trevligt och gott! Efter allt mys hemma tog jag cykeln ner till M&M för att säga hejdå ännu en gång och för att hämta en film som Magnus så snällt hade fixat till mig, därefter cyklade jag snabbt iväg till han för att umgås och ge min present! Sista kvällen hemma fick ett lika bra avslut som den hade början!
Söndagen kan sammanfattas som tårfylld, relativt lång med inslag av oro. Linnéa med föräldrar stod utanför Lindbergsvägen kvart över tio redo för avfärd och jag var lika redo. Det blev ett sorgligt farväl från familjen, men det skulle inte dröja länge innan vi sågs igen. Vi satte oss i bilen och åkte iväg, två kvarter! Sen slog det mig att jag hade glömt mobilladdaren hemma, vi vände! Sen bar det av på riktigt.
Vid resecentrum var det Linnéas tur att säga hejdå, även där kunde jag skymta en och annan tår. Vi var lite smått oroliga båda två över vår packning, skulle vi orka? Veckorna innan hade vi varit inne i stan och inhandlat varsin hockeybag, stora som hus och vikten blev därefter! För en dag fick vi vara hockeyspelare!
Från 11.15 till 15.30 satt vi på bussen ner till Gbg, jag med min nya, omtyckta bok i högsta hugg och Linnéa med musik i öronen. Än så länge hade allt gått bra utan probelm. Väl i gbg var det upp till bevis, från bussen in till station skulle vi kånka med våra tunga (!) väskor, av allt att dömma så hade vi värst packning.
17.30 gick bussen mot Oslo, men det var inte bara vi som skulle med den, det var så pass många att en extrabuss sattes in och snabbt ändrade vi riktning och gick mot den nya bussen, efter att ha köat en stund slog det oss att vi ska ju inte hela vägen till Olso utan vi ska av vid Sarpsborg. Linnéa frågade en stessad ordningskvinna om bussen gick via vår hållplats och fick ett barskt nej till svar. Shit!, det var bara att vända på klacken och springa tillbaka till första bussen. Nu är vi sist med värst packning, hur gör vi? Vi var tvugna att be om hjälp, för att lyfta dessa väskor var bara att glömma. När packningen var på bussen var det vår tur, längst bak i bussen fanns det plats, lite trångt men så var det. Dock blev det en bra stunds väntan, varför är ännu oklart, vad vi dock vet är att innan bussen åkte kom ordningskvinnan in i bussen och frågade efter två blonda tjejer som hade frågat om bussen via Sarpsborg. Jag som satt längst bak i mitten höjde min hand och vinkade till, alla vände sig om. Hon gick mot oss och sa: Oh, jag har letat efter er, vilken tur att ni inte lyssnade på mig, för då hade jag fått sparken, tack! sen gick hon ut igen. Hm.. okej tänkte vi, saken var ju den att vi faktiskt lyssnade på henne och bytte buss, hursom, bussen mot Oslo var äntligen på väg.
Linnéa lyssnade återigen på sin musik och jag fortsatte att läsa, när sen mörkter lagt sig tog även jag fram musiken. Tiden på bussen gick ganska så fort och snart var vi framme i Sarpsborg, kvart i nio steg vi av bussen. Det var mörkt, kallt med ingen aning om vart vår nästa busshållsplats låg. Vi frågade en man som satt i en bil inte långt bort från där vi stod, med knapp vägledning gick vi mot en hållplats, var det vår hållplats? Klockan tickade på och ingen buss kom. Jag gick ner till macken som låg några meter bort, men jag blev inget visare. Klockan tickade vidare, mellan halv 10 och halv 11 skulle vi checka in på Fredrikstad Apartment Hotel. Jag gick återigen ner till macken, denna gång för att söka lyckan hos några som tankade sina bilar, denna gång gick det bättre! Jag gick tillbaka till Linnéa som vaktade väskorna och sa att vi är rätt, en buss borde komma, frågan är bara när.
I samma stund som vi var på väg att ge upp hoppet kom en kille till hållplatsen, och ja, bussen kommer om två minuter och ja, den ska till Fredrikstad. Underbart! Då slapp Linnéa ta en taxi och jag slapp lifta! Väskorna på bussen och vi var på väg mot sängar!
Vägen från busstationen till boendet var sjukt jobbig, aldrig har jag behövt så många vilopauser som då. Det värkte i mina armar och både Linnéa och jag hade ömma händer och var trötta som få, lägg också till att Linnéa hade världens lock för ena örat.
Väl framme fick vi pusta ut. Vi letade reda på mannen som hade vår rumsnyckel, nu var vi ganska trötta, klockan var redan halv elva. Nu var allt som stod mellan oss och våra sängar en för oss jobbig trapp, men mannen var så hjälpsam och sa att han kunde ge oss ett handtag, tack gode gud för det!
"Har ni bly i väskorna?" "Ja, och lite till..." :)
Vi somnade gott den natten!
Igår var det första dagen på jobbet, Produksjon av makrell i tomat, men det berättar jag mer om imorgon! Men männsikor, det var värst vad ni äter makrill.
Jag saknar många av er, men ni ska veta att vi har det bra! Hoppas att ni också har det!
/a.
