ajarkiewicz.

Nu är jag äntligen i Fredrikstad, men vi backar några dagar...

Sista helgen hemma var fylld med avsked. Via telefon, sms och besök. Vemodigt med ändå med känslan- Yes! Lördagen gick i ett, packa, handla, fotboll, hejdå, middag med familjen, hejdå, hej-film-hejdå!

Efter att jag sagt adjö till Anna så kom jag hem till ett mysigt, varmt hus med tacopaj och levande ljus på hela undervåningen, avskedsmiddag med familjen. Som ni förstår så var det väldigt trevligt och gott! Efter allt mys hemma tog jag cykeln ner till M&M för att säga hejdå ännu en gång och för att hämta en film som Magnus så snällt hade fixat till mig, därefter cyklade jag snabbt iväg till han för att umgås och ge min present! Sista kvällen hemma fick ett lika bra avslut som den hade början!

Söndagen kan sammanfattas som tårfylld, relativt lång med inslag av oro. Linnéa med föräldrar stod utanför Lindbergsvägen kvart över tio redo för avfärd och jag var lika redo. Det blev ett sorgligt farväl från familjen, men det skulle inte dröja länge innan vi sågs igen. Vi satte oss i bilen och åkte iväg, två kvarter! Sen slog det mig att jag hade glömt mobilladdaren hemma, vi vände! Sen bar det av på riktigt.

Vid resecentrum var det Linnéas tur att säga hejdå, även där kunde jag skymta en och annan tår. Vi var lite smått oroliga båda två över vår packning, skulle vi orka? Veckorna innan hade vi varit inne i stan och inhandlat varsin hockeybag, stora som hus och vikten blev därefter! För en dag fick vi vara hockeyspelare!

Från 11.15 till 15.30 satt vi på bussen ner till Gbg, jag med min nya, omtyckta bok i högsta hugg och Linnéa med musik i öronen. Än så länge hade allt gått bra utan probelm. Väl i gbg var det upp till bevis, från bussen in till station skulle vi kånka med våra tunga (!) väskor, av allt att dömma så hade vi värst packning.

17.30 gick bussen mot Oslo, men det var inte bara vi som skulle med den, det var så pass många att en extrabuss sattes in och snabbt ändrade vi riktning och gick mot den nya bussen, efter att ha köat en stund slog det oss att vi ska ju inte hela vägen till Olso utan vi ska av vid Sarpsborg. Linnéa frågade en stessad ordningskvinna om bussen gick via vår hållplats och fick ett barskt nej till svar. Shit!, det var bara att vända på klacken och springa tillbaka till första bussen. Nu är vi sist med värst packning, hur gör vi? Vi var tvugna att be om hjälp, för att lyfta dessa väskor var bara att glömma. När packningen var på bussen var det vår tur, längst bak i bussen fanns det plats, lite trångt men så var det. Dock blev det en bra stunds väntan, varför är ännu oklart, vad vi dock vet är att innan bussen åkte kom ordningskvinnan in i bussen och frågade efter två blonda tjejer som hade frågat om bussen via Sarpsborg. Jag som satt längst bak i mitten höjde min hand och vinkade till, alla vände sig om. Hon gick mot oss och sa: Oh, jag har letat efter er, vilken tur att ni inte lyssnade på mig, för då hade jag fått sparken, tack! sen gick hon ut igen. Hm.. okej tänkte vi, saken var ju den att vi faktiskt lyssnade på henne och bytte buss, hursom, bussen mot Oslo var äntligen på väg.

Linnéa lyssnade återigen på sin musik och jag fortsatte att läsa, när sen mörkter lagt sig tog även jag fram musiken. Tiden på bussen gick ganska så fort och snart var vi framme i Sarpsborg, kvart i nio steg vi av bussen. Det var mörkt, kallt med ingen aning om vart vår nästa busshållsplats låg. Vi frågade en man som satt i en bil inte långt bort från där vi stod, med knapp vägledning gick vi mot en hållplats, var det vår hållplats? Klockan tickade på och ingen buss kom. Jag gick ner till macken som låg några meter bort, men jag blev inget visare. Klockan tickade vidare, mellan halv 10 och halv 11 skulle vi checka in på Fredrikstad Apartment Hotel. Jag gick återigen ner till macken, denna gång för att söka lyckan hos några som tankade sina bilar, denna gång gick det bättre! Jag gick tillbaka till Linnéa som vaktade väskorna och sa att vi är rätt, en buss borde komma, frågan är bara när.

I samma stund som vi var på väg att ge upp hoppet kom en kille till hållplatsen, och ja, bussen kommer om två minuter och ja, den ska till Fredrikstad. Underbart! Då slapp Linnéa ta en taxi och jag slapp lifta! Väskorna på bussen och vi var på väg mot sängar!

Vägen från busstationen till boendet var sjukt jobbig, aldrig har jag behövt så många vilopauser som då. Det värkte i mina armar och både Linnéa och jag hade ömma händer och var trötta som få, lägg också till att Linnéa hade världens lock för ena örat.

Väl framme fick vi pusta ut. Vi letade reda på mannen som hade vår rumsnyckel, nu var vi ganska trötta, klockan var redan halv elva. Nu var allt som stod mellan oss och våra sängar en för oss jobbig trapp, men mannen var så hjälpsam och sa att han kunde ge oss ett handtag, tack gode gud för det!
"Har ni bly i väskorna?"  "Ja, och lite till..." :)

Vi somnade gott den natten!


Igår var det första dagen på jobbet, Produksjon av makrell i tomat,  men det berättar jag mer om imorgon! Men männsikor, det var värst vad ni äter makrill.

Jag saknar många av er, men ni ska veta att vi har det bra! Hoppas att ni också har det!

/a.