Walking in my shoes
Nu har det gått ytterligare några dagar sedan jag sist skrev, vad har hänt sen dess? Mycket och inget. Men innan jag berättar vad vi har haft för oss vill jag bara tacka!
Mamma!
Pappa!
Jag är nästan lika glad i min namnsdag som Anna är i sin födelsedag, så ni kan förstå hur mina ögon lyste upp den 26 oktober när jag såg att jag fått några namnsdagsgratulationer via sms, och sen, när det gick upp för mig att jag även fått paket, då mina vänner, då var jag i extas. Innehållet i paket var kanon, men det som värmde allra mest var tanken från mor och far, underbart.
Söndagen var som tidigare nämt en lugn dag som avslutades med När facit fanns! Jag satt som fastklistrad vid tv, jag är glad att jag inte missade det.
Sen måste jag även berätta hur det gick på lägenhetsvisningen som vi var på, för vi kom faktiskt dit! Och tur var väl de, för en sån fin och mysig lägenhet hade vi inte velat missa.
Vi kliver på bussen, med i stort sätt noll koll på om den skulle ta oss dit vi ville, spännande värre. Vart vi sen exakt skulle gå av bussen var ett stort mysterium. Och hade det inte varit för min undermedvetna arbetsskada att läsa varje gatunamn hade vi säkerligen inte kommit fram. Av en ren slump tyckte jag mig läsa gatunamnet och av en ren rexflex tryckte jag på stoppknappen. Läskigt, då vi på kartan trodde att vi listat ut på ett ungefär var huset skulle ligga och att vi nu var långt därifrån....men, rätt hade jag, och vi fick skåda en väldigt fin lägenhet. Vi var dock långt ifrån dom enda som hittat rätt, men man ska väl aldrig säga aldrig?!
I tisdags tog jag en sväng på stan själv, hade ett ärende på posten att uträtta. Linnéa stannade hemma och uppdaterade sig lite på nätet. På vägen hem svängde jag förbi hotellet där vi hyr rum ifrån. Jag skulle se efter en dammsugare och sen passade jag även på att fråga om jag möjligtvis fått nått brev... eller kanske ett paket?! Det hade jag, fantastiskt. Men jag var tvungen att hämta ut det på posten, attans, jag som precis kom därifrån och snart var det dags för jobb. Det fick vänta en dag.
När vi kom hem från jobbet den kvällen hade vi bestämt oss för att se på film och dricka te. Det blev Perfume, The story of a murderer, eller ja, vi såg halva, sen somnade vi.
Den sista halvan såg vi på halloweennatten. Det var grymt skönt att ta det lugnt och gosa ned sig i sängen efter en hård dag. På förmiddagen, innan jobbet hade vi nämligen storstädning av köket. Det behövdes verkligen! Sen hann jag även med att springa till Posten för att hämta mitt paket! Och jag gjorde det inte obemärkt kan jag säga...
När jag kliver in på Posten så tjuter det, men jag la inte mycket tanke i det utan tog en kölapp och tittade runt lite. Sen när jag äntligen hade fått min paket! var det dags gå ut, det tjöt! Okej, det var bara att vända och gå tillbaka, det tjöt igen! Alla stirrar och en kvinna kommer fram till mig. Vi pratar lite och hon frågar om det kanske är mitt paket som gör att det tjuter, men jag berättar att jag tror det tjöt redan när jag gick in första gången. En annan kvinna som jobbar där kolla lite snett på mig, sen kommer en man fram och tar mitt parti genom att berätta att det lät redan när jag kom in, tack! Jag testar utan paketet och det tjuter. Vi kom fram till att felet kunde ligga hos dom eller att min mobil gav ifrån sig nån signal. Vi sa hejdå och jag lämnde Posten, det tjöt!
Att jag även skulle in i köpcentrumet och in på Claes Ohlson gjorde mig lite nervös, men det gick bra. Det tjöt inte om mig!
Av allt som Linnéa och jag pratar om så tycks två ämnen alltid återkomma. Mat och julen. Vi längtar båda till julen och allt som hör där till. När vi pratar om mat så drömmer vi oss gärna bort och sen frågar vi oss själva varför vi plågar oss så....men vi äter på bra här, så ni behöver inte oroa er för något.
jessica! min vän! jag saknar dig och det glädjer mig att du haft det bra på din resa! När jag är hemma så ska jag ta med dig på en lång härlig vinterpromenad, och det ska skapas änglar i snön!
Emelie, jag har det bra och det är roligt här. Saknar dig och din syster också.
Alex, vi har det bra och mycket händer men visst vi vill gärna komma hem och lysa upp lite grann :)
hade
/a.
Vad bra att allt kom fram som vi skickade till dig, "man blir ju lite orolig, kan man verkligen lita på posten?!" I kväll är Pappa & Adde på hockey och jag själv ska förbereda lite mat till lördag då vi firar haloween med Jorge´s familj. Vad ska ni göra?
Behöver ni kanske lägga ett bud på lägenheten?
Hälsa Linnea /Kram
(L) saknar dig,
Det låter bra =)
Attans att jag missade din namnsdag då :P
Jag har börjat med en dykkurs idag som varar 4 dagar, så de e rätt kul.. Men dessvärre e ju lovet snart slut :(..
Tillbaka till verkligheten.. lr ah lumpen.. Vi ska masa oss upp till Enköping för 2 veckors spänning i och med nya exalterande radioutrustningar etc...
Hade fortsatt bra =)
Kram på er
Hej Amanda....hoppas allt går dig väl där du är, det låter spännande och händelserikt.
Måtte du också få tid för dig själv och läsa...
Du vet vad jag talar om. :)
Skulle vara intresserad av vad du tänker i din vardag också....men din bloggs profil kanske får en annan form med tiden...vad vet jag, ska följa dina texter...
ta hand om dig...i all vänlighet JJ
hallå Amanda!
du redogör din nynorska vardag med en imponerande minutiös noggrannhet.
är det i själva verket första kapitlet i dina memoarer du skriver?
men det finns vissa situationer som misstänkt nog inte utreds mer ingående.
jag undrar t. ex vad det var som tjöt och varför.
om den norska posten är försedd med metalldetektorer så kan det kasta ett förklarande ljud över vilket ärende du egentligen hade.
ni tjänar uppenbarligen alldeles för lite för att klara ert uppehälle.
men varför just posten? och hur tror du Jörgen skulle reagera om han fick reda på att du gav dig på hans norska kollegor?
paralyserad av chocken gjorde du det enda rätta...pep iväg.
/kram
Hej gumman! TUSEN TACK för det fina paketet och det underbara brevet! Melker gjorde glädjeskutt därinne i magen!! Och jag tjöt alla fem gångerna ja läste brevet o jesper skrattade lika mkt alla gånger!:)
Jag har skrivit ett brev och skickar det till avsändaradressen, hoppas att det kommer fram då!?
Våran dator har kraschat och ja kan nu inte blogga på samma sätt.Men ja ska försöka att skriva så mkt jag hinner. Det är jätteskönt att höra att ni har det bra, och ja saknar dig något fruktansvärt min vän!! Julen saknar jag med, Jesper o jag bakade lussekatter för några veckor sen, det smakade fint! Ta hand om er så ses vi snart. Puss o kram
Hallå där! Håller allt lite koll på er där borta, Linnea borde också börja blogga lite tycker jag, du får säga till henne :) Tänkte säga att jag vet precis hur det känns att höra det där pipljudet,när man går IN i affären (posten osv :)) fy så pinsamt. Jag var på IKANO huset för ett tag sen och det började pipa om mig i varenda affär jag gick in i. En snäll expedit på intersport hjälpte mig, tror att det var mobilen eller ett usb-minne... fast det hjälpte inte speciellt länge... fortsatte att pipa o sen dess har jag fått fobi för att gå in i affärer, vilka problem :P Haha, kul att höra att ni verkar ja det bra! Du får krama linnea från mig! :)Ni kommer väl hem till jul så ni får äta all mat ni drömmer om??
Kram kram från storasyster Alm
