ajarkiewicz.

Nu har en halv vecka gått utan jobb. Även om vi haft saker att ta itu med och annat skoj att syssla med så börjar vi sakta men säkert klättra på väggarna. Vi behöver jobb! Inte bara av rastlöshetsskäl utan även och kanske framförallt ekonomiska skäl. Men som sagt, vi har inte legat på latsidan, imorgon har vi ett möte på Proffice inplanerat. Med svenska Marie. Det ser vi fram emot.

Något annat vi ser fram emot är lägenhetsvisningen vi har ikväll. Helt otroligt att han hade möjlighet till en visning. Lägenheten ligger i samma, underbara hus som den Linnéa och jag så gärna ville ha första gången vi var här men inte fick. Lägenheten vi ska se på ikväll är nästan, nästan idententisk med den vi såg i början på vår tid här i Fredrikstad. Vilket bidrog till två mail till han som hyr ut lägenheten från mig, varav det sista var ett reparationsmail, så att säga... Det var nog Linnéas samtal som fick oss visningen.

                              

Resultatet av att inte ha något jobb att gå till och därför inte behöva ställa klockan gör att man lätt kan vrida och vända på dygnet. På något vis har vi dock lyckats behålla den normala dygnsrytmen, men det har inte gått en natt utan att jag drömt drömmar som är out of the ordinary. Linnéa skrattar gott när jag berättar...


Något väldigt kul och oväntat...

Rasse käkar Stabburets makrill i lumpen. Och den ska enligt vår militär vara en riktig höjdare! Vad han har mer i matlådan som konkurerar med vår makrill låter jag vara osagt. Skämt åsido, helt ärligt så är Stabburets makrill omåttligt populär här i Noge och försäljningen har ökat varje år. (vi har dock inte smakat själva)

På vår sista dag på jobbet blev alla anställda bjudna på julbord och tårta. Två skift skulle gå ner till ett, för att senare under hösten avsluta produktionen helt. Det smakade gott och tårtan var magisk.

Eftersom produktionen flyttas till Sverige och Abba, har Abba's anställda varit på ett flertal studiebesök under året för att lära sig maskinerna och tillvägagångsätt. Och i fredags var chefen där för att tacka av. Med sig hade han en liten Abba-box med allt möjligt i. Det var för alla att ta med sig en hem efter avslutad dag. Linnéa och jag tog honom på orden! 

                    




Idag tog jag cykeln ner till hotellet för att hämta min post. Jag älskar post! Pappa hade skickat mitt pass. Sen.. sen hade jag fått brev från Lina! Efter avklarat ärende på banken cyklade jag vidare ner till älven. Där satt jag och läste hennes brev. Underbart! Jag saknar henne så..

                           


Vi har även hunnit med att se på bilder från vår bal och student som jag har inlagda på datorn. Helt otroligt vilka dagar det var. Fantastiskt. Det var kul att se tillbaka och minnas glädjen och värmen så här i höstkylan.
Ingen snö här än..


Till helgen kommer vi hem! Och det är ingen dröm...


/a.